lovestoriees -

WYSYLM - Chapter eleven

Previous:

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

- Är du klar? hörde jag Zayn säga och jag skakade på huvudet och gick till toan för att ta min tandborste och sen min borste till håret och sen var jag klar. Jag gick tillbaka till fönstret och log mot Zay som log tillbaka och sen så började jag att klättra ned till marken.

När jag väl var där nere så pustade jag ut och tittade på Zayn som skrattade åt mig.

- Du vet.. du kunde tagit dörren, sa Zayn och jag tittade surt på han och han började att le.

- Låt mig få ha mina spider-man tankar, sa jag och Zayn skrattade åt mig, jag skrattade också åt mitt dåliga skämt och sen började vi att gå till Zayns hus.

Jag tittade runt i rummet och tyckte faktiskt att Zayns rum var riktigt fint fast ganska stökig men i alla fall bättre än mitt som är riktigt gammalt. Jag lovar att jag hade mitt rum exakt som det är nu när jag var liten.

- Jag vet, stökigt men jag kan inte hjälpa att jag inte har tid med att städa! sa Zayn och jag skrattade och satte mig på sängen. Jag skulle aldrig kunna leva med ett sånt här stökigt rum, det kommer ge mig mardrömmar. Jag lovar!

- Det är väl... mysigt, sa jag och tittade på Zayns chockade min och skrattade, han kom och satte sig jämte mig. Och la sin arm över mina axlar och log mot mig, jag log mt han också och såg ett foto på Zayn när han var liten.

Jag ställde mig upp och gick fram till fotot och log svagt åt hur gullig han var, nästan lika gullig som nu.

- Jag kan inte fatta att du är stor nu men ser ändå ganska lik ut på detta fotot, sa jag och visade han det, han skrattade coh kom fram till mig för att se fotot bättre. Han titade chockat på fotot och gick sen till spegeln och tittade sig. Sen tittade han ännu mer chockat på mig.

- Okej, jag håller med, sa han och jag nickade och ställde ned fotot på hyllan igen och satte mig på stolen som han hade vid sitt skrivbord. Jag log åt tanken att sova med han, att känna ens killes värme när man sover är nästan det bästa som finns.

- Ska vi beställa pizza? sa Zayn plötsligt och jag tittade på han coh nickade snabbt innan vi båda försvann ned till köket för att beställa pizza, ingen var hemma i Zayns hus så det var bra tid att vara ensam. Man kunde göra vad som helst utan att bli störda.

- Vad vill du ha för pizza? sa Zayn och jag tänkte efter, jag har alltid ätit margarita. Så det fick bli det denna gången med.

- Margarita, sa jag snabbt innan pizzerian svarade och Zayn började beställa pizza åt oss, det ska vara roligt att umgås med Zayn lite ikväll. Jag ser verkligen fram emot det..

Detta kapitlet är bara skrivit av mig (ida) jag försöker hålla denna bloggen igång med mina andra 2 bloggar som jag skriver och designerna som jag gör.

Det kan ta tid men jag försöker verkligen att hålla igång den och jag tycker att det funkar, fast.. Ingen kommenterar ju så jag vget inte om det är lönt att skriva på denna bloggen. Jag gör i alla fall det för att jag tycker att det är roligt att skriva! :)

WYSYLM - Chapter ten

Previous:

- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar.
- Okej, såklart jag vill, sa jag och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...

Zayn avslutade kyssen och log svagt mot mig, jag tittade chockat på han men sken snart upp i ett stort leende. Han log tillbaka och drog med tummen över min kind. Jag blundade, och njöt av alla känslorna som ven genom min kropp. Det var kärlek, förtroende, men även rädsla. En hel del rädsla.

Rädsla för vad som skulle hända, om det här blev riktigt allvarligt, och vad som då skulle hända mig den dagen han bestämde sig för att ge sig av? För den dagen skulle komma, om det ens blev någonting emellan oss.

- vad tänker du på? Jag hade inte märkt att han kollat in i mina ögon ett bra tag nu, och mina mungipor rycktes upp mot ett litet leende, som snart blev besvarat.

- dig. sa jag, och undanhöll bara en liten del av sanningen, för på det sättet blev det inte direkt en lögn, eftersom det faktiskt var sant. jag hade tänkt på honom. Typ. Vi hade börjat gå igen, och kommit fram till en korsning, som bland annat ledde in till staden.

- jag måste hem igen, mumlade jag frånvarande, men när jag vände mig om, grabbade han tag i min handled.

-spendera natten med mig, hans ord kom ut som viskningar, och hela jag frös till i, och paniken steg inom mig. spendera natten med honom, som i att ha..

- och nej, jag menar inte sex. Jag menar bara att du sover över. Han besvarade frågan innan jag ställt den, och jag kände hur mitt hjärta började slå normalt igen. Jag var otroligt nog oskuld, något jag inte var redo att förlora än, och definitivt inte till en grabb jag knappt kände alls. En grabb som jag inte visste vem det var, eller vad han var villig att göra.

- Okej, sa jag och log svagt mot han, han började också att le innan han tog min hand och pussade den, jag skrattade och bugade. Han skrattade också och kramade om mig, jag besvarade den varma och långa kramen som jag inte villle skulle ta slut.

- Låt mig bara ta mina saker, sa jag och smålog mot han innan vi började att gå tillbaka till våra hus, att sova hos han skulle göra mig trygg. Ändå om jag knappt kände han visste jag att han ändå var en snäll liten grabb som jag gärna kunde spendera lite med tid med.

Jag gick in genom dörren in till mitt hus och kände hur glädjen spreds inuti mig, jag hade bara insett nu att jag faktiskt skulle få sova jämte en kille som inte bara var en kille utan en som faktiskt var riktigt snäll och riktigt söt.

Jag hörde steg ifrån köket och såg snart mamma som tittade frågande på mig när jag stod och log stort mitt framför henne.

- Vad har hänt med dig? sa hon och jag slutade att le och skakade på huvudet och skulle precis gå upp när hon stoppade mig och himlade ännu en gång med ögonen. Jag skrattade och kakade på huvudet.

- Du ska sova med killen i huset jämte va? Zayn? sa hon och jag tittade chockat på henne, jag behövde verkligen sluta tänka på saker som jag skulle göra. Jag har börjat fundera på om mamá är en tankeläsare.

Jag skakade på huvudet och gick förbi henne för att gå upp.

- Karly, var föriktig! skrek hon till mig och jag kände mig äcklad av att hon skrek så för att hon trodde verklignen att vi skulle ha.. "det".

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

Detta kapitlet är också både gjort av mig (ida) och felicia.

WYSYLM - Chapter nine

Previous:

- Du får se, sa han, och jag skymtade ett marlboro paket i hans ena hand. Han kastade in väskan i bagaget igen coh stängde luckan, sedan gick han fram till kanten, drog upp en cigarett, tände den med en svartvit tändare och tog sig ett djupt bloss, och medans han gjorde allt det här satt jag bara och kollade äcklat på honom. Rökte han?

Han stod vid kanten och drog in bloss efter bloss, och jag kollade äcklat på. Var det verkligen en sådan person jag ville umgås med?

Han fimpade tillslut cigaretten, och satte sig sedan brevid mig. Han luktade rök, och varje gång han pratade kom det en puff av lukten till mig, och jag var tvungen att anstränga mig för att inte hosta rätt upp i ansiktet på honom.

Efter ännu en timmes småprat bestämde vi oss för att åka tillbaka, och han skjutsade mig hem. Fast det kändes rätt fånigt att han stannade utanför mitt hus först, när han bodde i huset brevid.

När jag skulle hoppa ur bilen, lutade han sig fram för att kyssa mig hejdå, men precis då ven mammas röst genom luften, och han stannade mitt i rörelsen.

- Vi ses, mumlade jag och pussade honom lätt på kinden, innan jag skyndade mig upp till Catalina.

- Maten står på bordet, sa hon när jag ick förbi henne, och jag kunde i ögonvrån se hur hon vinkade till Zain. Eller Zayn, menar jag. Aja.. Hon hade alltid varit så pinsam, och underbar, fast mest pinsam faktiskt.

- såå, vad hände då?? mamma satte sig ner brevid min vid matbordet och log finurligt mot mig. Jag himlade på ögonen och fortsatte med att äta på mina chokladpannkakor som mamma så snällt gjort till mig.

- ingenting särskilt sa jag och fnittrade. Vilket självklart fick mamma att höja på ögonbrynen, men jag skakade bara på huvudet och ignorerade henne. Till slut gav hon upp och gick från bordet. Jag pustade ut och skrattade för mig själv. Ibland är föräldrar jobbiga..

När jag har ättit upp mina chockladpannkakor gick jag upp på mitt rum och la mig i min säng och tänkte på Zayn, jag ville vara med en snäll kille som verkligen brydde sig om mig men Zayn.. Det blir värre när man tänker på att han röker och när jag tänker på hans lukt i munnen efter det..

Jag satte mig upp när jag hörde att någon sköt stenar på mitt fönster, jag suckade och tittade ut genom det och såg Zayn ta upp några stenar. Jag försökte se ut att jag var glad att han hade kommit.

- Hejsan, Zayn, sa jag och log ett fake leende mot honom, han nickade mot mig och gjorde en sak med handen att jag skulle komma ned. Jag stannade med blicken på hans ficka men försökte att glömma vad han gjorde i för middags.

- Jag kommer, skrek jag tillbaka till han och stängde fönstret innan jag tog på mig en jeansjacka över mitt vita linne, jag tog sen min handväska och stoppade ned min mobil där och sen gick jag ned.

- Vart ska du? sa mamma och jag vände mig om till henne och log.

- Jag ska ut med Zayn, sa jag och gav henne ett svagtleende innan jag gick ut till Zayn som stod och log mot mig, jag smålog mot han med och snart möttes vi i en kram. Jag hade tur att han inte precis hade rökt.

- Hey, beautiful, sa han till mig och jag pussade han på kinden och log mot han.

- Hej, sa jag innan jag tittdev på dörren och jag såg hur mamma kikade ut genom det lilla fönstret på ytterdörren, jag skrattade tyst för mig själv innan jag tittade på Zayn som log mot mig.

- Jag kommer att säga detta till dig snabbt men... vill du gå på dansen med mig? sa han tyst och jag tittade frågande på honom, han började att le mot mig och jag fattade att det var ett skämt.

- Haha, sluta. Jag trodde att det var alvar, sa jag och log retsamt till han, han skakade på huvudet och började att kittla mig. Jag började att skratta.

- SSnnälla slluutta! skrek jag och då slutade han, jag pustade ut och nickade.

- Varför jagade du ut mig här? frågade jag han och Zayn ryckte på axlarna och vi började gå, vart visste jag inte men någonstans skulle väll vägen leda.

- När får ni sommarlov? sa han och jg log svagt mot han och tänkte efter...

- Om... 3 dagar, sa jag och log retandes mot han, han skrattade och tog min hand, jag tittade ned på marken och inte långtr efter stannade vi och jag tittade frågande på Zayn.

- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar.

- Okej, såklart jag vill, sa jah och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...

Halva av mig (ida) och halva av Felicia!

Jag vet att vi inte uppdaterar mycket men vi har inte tid och vi har också varsin blogg att ta hand om, om ni vill läsa av sånt som vi har gjort själva varför inte gå in på våra egna bloggar? :D

WYSYLM - Chapter eight

Previous:

Zayn tittade frågande på mig men när jag log mot han skrattade han och ställde sig upp, jag började gunga till musiken och Zayn började sjunga med i den. Jag började dansa hitta på dans och det var faktiskt riktigt bra.

- Wow, Karly. Du dansar fantastiskt, sa Zayn och jag log och började dra med han och dansa pop/hiphop...

Vi stod där ett tag och bara dansade. Inga ord behövde bli sagda, och jag märkte att även Zayn var väldigt bra på att dansa. Nu satt vi rastlösa på en bänk och begrundade utsikten.

- Okej, jag vet vad vi gör! började jag, och Zayn kollade genast på mig.

- Jag börjar typ med att säga något om mig, så fortsätter du osv. sa jag, och efter ett tag nickade han på huvudet. Jag försökte komma på något intressant om mig, men det enda jag kom på var mina gamla husdjur och andra obetydliga småsaker.

- Mitt mellannamn är Zara. sa jag, och Zayn log och nickade. Medans han funderade - vilket han förresten inte gjorde särskilt länge - försökte jag komma på något annat roligt att säga.

- Mitt födelsenamn är egentligen Zain, alltså Z-a-i-n, men när jag fyllde arton ändrade jag det till Zayn. sa han och jag log stort. Zain var gulligt, trots att det i princip var samma namn.

- Ärligt? frågade jag och bet mig i läppen. Det är ju inte direkt det vanligaste man kan göra heller. Han nickade, och jag kollade ner på mina sammanflätade händer. Han följde min blick, och sträckte frma sin hand. Han lirkade sedan isär mina fingrar, bara för att fläta in sina egna i min högra hand. Jag kollade upp på honom, och såg att han återigen satt och kollade ut på utsikten. Leendes.

- en gång när jag var liten åt jag fem maskar som jag hittade utomhus. sa jag, och Zayn grimaserade, och började sedan skratta. Jag instämde åt mina tokiga barnår och kollad ener på våra händer igen. Det kändes så rätt, men på samma gång inte,vilket egentligen inte borde vara möjligt att känna på samma gång, men tydligen så var det det.

- En gång när jag sov, rakade Harry mina ben, alltså en annan från One Direction. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- Rakade han dina ben?? frågade jag skeptiskt och han log snett.

- Japp. svarade han kort, och jag sökte med blicken över vyn framför mig.

- Blir det inte jobbigt med erat, hmm, band nu när du bor i Kanada?? frågade jag, och han skrattade.

- JAg visste inte att vi spelade 20 frågot helt plötsligt, sa han, och jag kände att mina kinder blev varma. Självklart märkte han det.

- Du är gullig när du rodnar, konstaterade han, och jag - som tidigare kollat rakt fram - var tvungen att titta åt ett helt annat håll, då det nu snarare brändes på kinderna.

- ey, mumlade han, och min blick sökte sig till hans. Han log, och jag visste inte riktigt längre vad jag skulle kolla, så jag kollade, eller snarare studerade hans ansikte noga. Nu var det hans tur att kolla bort, och jag fnittrade flickaktigt. Herregud, hur kunde jag vara så barnslig??

- Du är inte som dem andra jag träffat. Du är naturlig på något sätt. sa han, och min blick flackade mellan hans ögon. Vad menade han? Hade han träffat många före mig?? Jag kollade återigen ner på våra ihopslingrade händer, och log svagt för mig själv.

Han separerade på våra händer och reste sig upp, och jag kollade frågandes på hans ryggtavla. Han började gå mot bilen, och kollade bak och log finurligt mot mig. Jag log tillbaka, och han öppnade bagageluckan och tog fram sin väska, sedan började han rota runt i den.

- Vad letar du efter? frågade jag, misslyckandes med att hålla inne min iver över att få veta, och han lo igen.

Inte så jättelångt, men hade lust att skriva (mitt i natten osv) så gjorde det helt enkelt ^^

WYSYLM - Chapter Seven

Previous:

- Du är ju den Zayn Malik ju!! sa jag och log stort, och han nickade entusiastiskt. Jag försökte dölja hur glad jag egentligen var, men samtidigt aningen besviken. Han var en kändis. Han skulle därmed aldrig kunna gilla någon som mig. Någon som tror sig vara något dem egentligen inte är. För tro mig. JAg är inte så stark som alla tror. Jag har känslor jag med..

Jag log stort när jag svängde ut från parkeringen. Jag visste precis var vi skulle. Det fanns en plats uppe i bergen, dit jag alltid åkte när jag var ledsen och mådde dåligt. Flera gånger hade jag åkt dit med mamma, och när pappa väl varit här, hade han följt med mig istället. Det var även det första stället min mamma letade på när jag ledsen sprungit ut ur huset.

- Vart ska vi? frågade Zayn och jag log mot han och tittade sen snabbt på vägen igen, jag kunde inte hjälpa att fortfarande vara lite glad att jag har Zayn malik från One Direction som min granne.

- En plats i bergen, jag älskar verkligen att vara där! sa jag och forkuserade på vägen som började bli smalare nu, jag hade alltid varit ganska rädd när jag åkte här. Det var riktigt brant och smal väg, man skulle lätt kunna svänga för mycket och då var det försent.

Zayn nickade och tittade ut på den fantastiska utsikten som vi åkte förbi, man såg massor av hus och träd som faktiskt var riktigt vackert.

- Du? sa Zayn och jag lyfte på ögonebrynen och tittade frågande på han.

- Ja? sa jag och tittade på vägen.

- Hoppas att du inte tar mig som killen i One Direction, bara ta mig som Zayn, okej? sa han och jag log, jag hade aldrig varit ett fan av 1D och kommer aldrig att bli tjejej som skriker efter ett pojkband i hela mitt liv.

- Om du kände mig bättre så skulle du vetat att jag inte är tjejen som skriker så för ett pojkband, ni är också normala människor med en fantastisk talang, sa jag och det såg ut som att Zayn blev lättad, jag log mot han och tittade lika snabbt på vägen igen.
*

Jag stannade bilen på gräset och hoppade ut och började titta på utsikten som vi hade framför oss.

Zayn ställde sig jämte mig och log.

- Jag håller med dig att det är en otroligt fin plats, sa han och jag tittade snabbt på han och sen ut på utsikten igen.

- Ja, det är därför jag älskar det så mycket, sa jag och han skrattade lite och gick och satte sig på en bänk. Snabbt var jag påväg mot han och satte mig jämte han, Zayn log åt mig och tittade fort ut igen. Jag hade min blick på han fortfarande och jag trodde det bara var några sekunder men tillslut tittade han frågande på mig.

- Du har tittat så på mig.. ganska länge nu, sa han och jag skrattade och tittade ned i mitt knä.

- Förlåt, jag tänkte på något, sa jag och tittade på Zayn som skrattade och nickade

Jag ställde mig upp och gick till bilen, där i hade jag min mobil. Just nu kände jag att jag behövde lyssna på musik. Med musik i högtalarna kunde jag lugna ned mig, det kändes skönt att röra sig till musiken. Det var därför jag älskade att dansa, jag kände mig.. fri på något sätt.
Jag satte på Stronger - Kanye west

(lyssna medans ni läser!)

Zayn tittade frågande på mig men när jag log mot han skrattade han och ställde sig upp, jag började gunga till musiken och Zayn började sjunga med i den. Jag började dansa hitta på dans och det var faktiskt riktigt bra.

- Wow, Karly. Du dansar fantastiskt, sa Zayn och jag log och började dra med han och dansa pop/hiphop...

Det mesta av kapitlet är gjort av mig (ida) och Felicia lite i början! Vi båda har annat att göra, det är därför det inte kommer upp ett kapitel varje dag men jag försöker skriva så ofta jag kan. Dessutom har jag ju min egna blogg om Justin så om ni vill kika in där och läsa så får ni klicka här!

Kommentera!

WYSYLM - Chapter Six

Previous:

- Kom, sa Zayn och tog tag om min midja. En rysning for upp för min ryggrad och jag bet mig löst i läppen.

- Det är skönt att ha en granne i min ålder, inte 95, sa jag och Zayn skrattade, jag log mot han och tittade sen ned i mitt te igen.

- Jag kan inte tro att jag säher detta men det luktade lite ovanligt i huset, sa Zayn och det fick mig att börja skrattade hysteriskt. Jag kunde inte hjälpa att släppa mitt höga skratt genom hela kaféet och jag såg några blickar på oss. Det var nästan bara massor av gamlingar här på Katéet.

- Kunde du inte valt lite mer ungdomilg kafé? sa jag tyst till Zayn som skrattade lite.

- Jo, men jag ville bara inte det, sa han och log, jag skrattade och tittade ned i min kopp te igen, jag kände Zayns blick på min panna och log lite för mig själv.

Jag kände det vibirera i min fick och tog snabbt upp min mobil som ringde.

- Det är Karly? sa jag snabbt och gav Zayn en blick att vänta och han nickade och log. Snabbt gick jag ut från kaféet och stannade framför Zayns bil.

- Hija, vart är du? hörde jag mamma säga och jag suckade och tittade in på Zayn som satt och väntade och det fick mig att le.

- Jag fikar med grannen, sa jag och jag hörde hur mamá log i andra luren, själv stod jag och tittade ned i marken och tänkte på Zayn. Han kunde inte släppa mina tankar, allt jag tänkte på var om honom!

- När kommer ni hem då? sa mamma och jag blev störd mitt i mina tankar, jag gjorde ett "hmm" till mamma och hon suckade.

- När kommer ni hem? sa hon igen och jag ryckte på axlarna.

- Kanske om några timmar, Sa jag till mamma innan hon sa okej och vi stängde av, jag log när jag insåg att jag fick gå in till Zayn igen.

Han satt med huvudet i handen, och kikade runt inne i cafét när jag kom in igen. JAg log, och även han sken upp när han fick syn på mig.

- Vem var det som ringde? frågade han när jag satt mig och höjde på ett ögonbryn, och jag var tvungen att titta bort för att inte rodna.

- Min mamá. Hon undrade när jag skulle vara hemma. svarade jag, och sa det som om det var det mest naturliga i världen. Vilket det i o för sig även var, då hon alltid ringde mig.

- Okey. Så när sa du att du skulle vara hemma då? frågade han och lät faktiskt intresserad. Å andra sidan var det alldeles för många du, och för lite vi för min smak, och jag log lite åt tanken.

- Om några timmar, sa jag, och kunde nu inte hindra den röda färgen från att dyka upp på mina kinder utav tanken på att jag förutsatt att vi skulle spendera flera timmar tillsammans.

- Bra, för det var det jag sa till min mamma också, sa han nonchalant, och jag log ner i mitt te, och upptäckte samtidigt att han redan hade druckigt upp sitt.

- Vad tänker du på? frågade han efter en stunds tystnad, och jag kollade upp från teét för att möta hans blick.

- Hur du kunde dricka upp ditt te så snabbt. Det måste ju ha varit jättevarmt. sa jag snabbt, och han brast ut i ett högt skratt, vilket gjorde att alla gamlingar argt vände blicken åt vårt håll, och jag nickade med huvudet mot parkeringen, och han nickade sakta.

Väl ute i bilen stannade han upp, och såg ut att fundera på något.

- Du får köra. Jag vet inga ställen här. sa han och räckte fram bilnycklarna. Halvt osäkert tog jag emot dem, ochgick run bilen till förarsätet. Jag satte mig ner i lädersätet och fingrade på ratten.

- Är du säkeR? För jag kvaddade en kompis bil för mindre än ett år sedan. Olycka förstås. sa jag, rädd att en olycka skulle inträffa även den här gången.

- Japp, hundra procent. Och om du nu kvaddar den, kan jag ju alltid köpa en ny. sa han och ryckt epå axlarna.

- Och hur skulle du ha råd med det?? Sekunden efter jag sagt det hörde jag hur bitchigt det lät, och jag log ursäktande mot honom, men han verkade inte ens ha märkt min bitska ton.

- Det är roligt att du inte vet vem jag är. sa han, och jag rynkade på ögonbrynen. HAr du hört One Direction någon gång?? lade han sedan till, och munnen öppnade sig mer och mer ju mer jag kopplade ihop trådarna.

" Du är ju den Zayn Malik ju!! sa jag och log stort, och han nickade entusiastiskt. Jag försökte dölja hur glad jag egentligen var, men samtidigt aningen besviken. HAn var en kändis. HAn skulle särmed aldrig kunna gilla någon som mig. Någon som tror sig vara något dem egentligen inte är. För tro mig. JAg är inte så stark som alla tror. Jag ahr känslor jag med..

Lite längesen förra nu, men här är ju del 6 iaf.

Ida skrev ungefärförsta halvan, sen skrev jag resten :)

Kommentera, och hoppas ni gillart'

WYSYLM - Chapter five

Previous:

Innan jag visste ordet av det var klockan 8 och jag var tvungen att gå, snabbt tittade jag om jag hade allt jag behövde och gick sen ut utan att säga hejdå till mamá och papá.

När jag väl var där ute tittade jag på Zayns hus men dom var inte ute, en besvikelse fall över mig men jag visste att jag skulle träffa han klockan 3 ändå.

Skolan gick fort och nu var det bara en halv timme kvar på dagen, jag blev glad inombords och log för mig själv.

- Vad skrattar du åt? frågade Lee mig, jag skakade på huvudet och tittade fram igen. Hon satte sig jämte mig och tittade frågande på mig.

- Har Karly Senn träffat en kille? sa hon och jag tittade chockat på henne och slog henne löst på armen.

- Nej, bara min granne, sa jag och log mot henne, hon skrattade och ställde en massor av frågor hur han såg ut och vad han hette. Jag visste själv inte så mycket om honom men idag skulle jag lära känna honom så jag kan allt om han, bättre än han själv.

- ooh, sa hon och vickade på ögonbrynen. Jag skakade på huvudet, och försökte koncentrera mig på läraren, som sotd längst fram i klassrummet och pratade om kvadratroten ur pi. Jättetråkigt alltså, då det var något jag för längesedan lärt mig.

- Vad pratar ni om?? Charlie, som vänt sig om i hans bänk, kollade frågande på oss, och Lee skrattade lågt, innan hon slängde en snabb blick åt lärarens håll. Hon kunde inte få ännu en utskällning, då hennes föräldrar då bara skulle ge henne utegånsförbud.Igen.

- Karly ska på en dejt. sa hon, och Charlie busvisslade lågt, vilket självklart fick läraren att kasta en menande blick i hans rikting, men då han inte ens kollade framåt, märkte Charlie det inte ens. Antar att läraren redan gett upp hoppet om honom, då han bara fortsatte med sitt eviga pladder.

- Det är ingen dejt, vi ska bara prata. Sa jag, men ingen trodde mig, inte ens jag själv. Jag sög på att ljuga, i alla fall för mina vänner.

- Jo visst, sa Lee och skrattade lågt.

Jag suckade uppgivet och hörde klockan ringa ut för dagen. Jag närapå flög ur min stol och jag hörde Lee och Charlie's skratt bakom mig, medans jag klumpigt samlade ihop mina böcker och halvsprang ut ur klassrummet.

Jag bokstavligt talat sprang fram till mitt skåp och kastade in mina böcker. Jag grabbade tag i min väska, och stängde det precis när Charlie kom fram.

- Lycka till på dejten! ropade han efetr mig då precis som jag grabbade tag i dörren intill tjernas toalett, för att kolla så jag såg anständig ut.

Jag kletade på lite mer mascara. Jag hade säkert fem stycken nerknölade i min väska. Ifall att. Jag tog ett par djupa andetag och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut, men kunde äändå inte hindra mina händer från at puffa till mitt hår bara en extra gång, för att få till det där speciella fluffet.

Jag kom ut ur skolans huvudbyggnad och blickade ut över den fulla parkeringen. Hur skulle jag veta vilken bil som var Zayn's?

- Karly! Zayns röst hördes vagt genom sorlet av alla andra, och jag sökte över parkeringen för att se honom. Han stod vid en silvrig volvo, som såg himlans dyr ut, och jag log stolt. Av vilken anledning vet jag inte.

Jag gick snabbt fram till honom, eller så snabbt man kunde i högklackade skor då, och han kramade om mig när jag kom fram. Jag blev genast chockad, då alla killar i min skola alltid var så blyga, medans Zayn inte ens tvekade.

- Ska vi dra eller? fråade han, och fyrade av ett bländade leende och jag kan slå vad om att mitt hjärta hoppade över ett slag.

- Visst, var ska vi??

- Jag vet ett bra café ganska nära härifrån. Sa han och började gå runt till passagerarsida. Jag hittade det igår. Lade han sedan till och jag log - vad jag tror är - ett sött leende.

Han öppnade dörren och jag klev in, och kollade generat ner i marken. Han gick runt bilen och satte sig bakom ratten. Bilen drog igång och vi var snabbt ute från skolparkeringen.

- Så.. Hur gammal är du då?? frågade han och jag kollade på honom underligt. Inte direkt det första man brukade fråga.

- Sexton. Du då?? frågade jag, och han såg aningen chockad ut.

- Nitton. svarade han kort och jag nickade. He-rre-gud. Aldrig att någon som varit tre år äldre än mig ens kollat åt mitthåll. Och nu satt jag här, med en ursnygg - för det var han veklrigen - kille, på en, dejt?? Ne, det kunde omöjligt vara en dejt det här.

- Har du alltid bott i Toronto?? frågade han och jag skakade på huvudet. Toronto, Kanadas huvudstad. Kunde han allvarligt tro att jag ursprungligen var härifrån??

- Jag föddes i Chile. Flyttade hir när jag var elva, mina föräldrar skilde sig. sa jag och han nickade sakta.

-Så var är du ifrån?? frågade jag och han kollade snett på mig. Okej, med din dialekt är det inte svårt att gissa, la jag till och han skrockade lågt, innan han återgick till att kolla på vägen.

- Så flyttade du hit ensam eller?

- Nae, med mina föräldrar. svarade han och log snett. Jag nickade och log sedan ut genom fönstret.

- vad?? frågade han och jag skakade bar på huvudet.

- Så var är du ifrån, egentligen?? frågade jag, då det syntes att han inte var engelsk.

- Mamma är engelsk, pappa är från pakistan. svarade han när dem körde upp på en parkering utanför ett litet café. Det såg mysigt ut, och var ganska fullt av folk. Jag gick ur bilen och kollade mig omkring. Jag har nog aldrig varit här.

- Kom. sa Zayn och tog tag om min midja. En rysning for upp för min ryggrad och jag bet mig löst i läppen..

Det mesta skrivet av mig (F) men Ida skrev lite i början ;) Hoppas ni gillar det!!

WYSYLM - Chapter four

Previous:

- Okej, jag är i. Nu ska du doppa hela dig! sa hon och log lite mot mig, jag skrattade och doppade snabbt hela mig. Nu när jag har doppat hela mig väntade jag bara på att Lollo skulle göra det, det förvånar mig inte om det skulle ta hela kvällen.

Dagen gick snabbt och snart var klockan 10 på kvällen, jag visste att vi skulle ha skola imorgon men jag brydde mig inte om hur sent jag åkte hem. Jag vaknar alltid samma tid ändå.. halv 7.

- Lollo, du har inte doppat hela dig än, sa jag och tittade frågande på henne, hon log svagt men suckade sen.

- okej, om jag doppar mig nu så ska vi inte bada imorgon.. deal? sa hon och jag skrattade av hennes fobi för fiskar. Det var ju bara löjligt, det tyckte i alla fall jag.

- okej.. okej, Deal, sa jag och började gå upp till bilen när jag hörde Lollo skrika av att hon hade doppat sig, jag skrattade lite och tittade dit. Jag såg henne springa upp på stranden och ta sin handduk, hennes skräma ansikte fick mig att skratta ännu mer.

- Slut på det roliga, du åker vi hem, sa hon till oss och satte sig i sin bil med handduk och hela hon var blöt, jag skrattade lite och gick in i min bil.

Snabbt körde vi alla därifrån och hem till oss själva

***

När jag var hemma parkerade jag snabbt bilen och tittade in på grannhuset, jag såg en kille i ungefär min ålder sitta på trappan precis utanför deras ytterdörr. Jag log och gick sakta dit.

- Är det ni som är våra nya grannar? frågade jag han och han tittade snabbt upp på mig och log när han såg mig.

- Eh.. ja, jag tror det i alla fall, sa han och skrattade tyst för sig själv, jag skrattade också och vi skakade snabbt hand och jag log mot han.

- Jag heter Karly... Karly Senn, sa jag och log större mot han, han nickade.

- Zayn.. Zayn Malik, sa han snabbt och log. Jag skrattade och tittade runt mig, det var fortfarande ljust ute.

- Det var roligt att träffas men jag har skola imorgon, jag måste verkligen gå och lägga mig, sa jag och log mot han, han skrattade och nickade. Jag började gå därifrån när han tog tag i min hand och log mot mig.

- Är det okej om jag hämtar dig imorgon när du har slutat? Vi kanske kan.. fika? sa han snabbt och jag tänkte till, det skulle vara ganska roligt att läta känna en utlänsk kille som nu är min granne.

- Visst, jag slutar klockan 3 imorgon, sa jag och log mot han, sen gick jag till mitt hus och log. Snabbt gick jag in och det var mörkt där inne och helt tyst, jag log ännu större mot mig själv och tog tyst av skorna så jag inte skulle väcka mamá eller papá.

Snabbt sprang jag tyst upp på mitt rum och bytte om och borstade tänderna sen la jag mig bara i sängen och tänkte på Zayn. Förvånadsvärt så längtade jag lite tills imorgon efter skolan, det var något med han som gjorde mig le. Snart somnade jag med Zayn i mina tankar och ett leende på läpparna.

***

- Hija, vakna, sa mamá och skakade om mig lätt, jag tittade sakta upp på henne och drog täcket över mitt ansikte.

- Gumman, du måste vakna! sa mamma och jag suckade och satte mig sakta upp, snabbt sträckte jag på mig och tittade runt mig, jag kom på Zayn igårkväll och log för mig själv.

- Mamá, jag är vaken, jag kommer ned när jag är färdig, sa jag sen och log mot henne, hon suckade och skrattade.

- Jaja, gumman, sa hon och gick snabbt ut från mitt rum, jag sprang snabbt till fönstret och tittade ut där Zayn satt igår. Jag kände mig som en stalker men det var något med han som jag inte kunde känna igen.

Snabbt tog jag bara något från garderoben och gick in på toan och borstade tänderna och håret sen tittade jag mig snabbt i speglen och sen gick jag ned. Jag tror att det bara tog 5 minuter eller mindre, jag kände för att börja skolan idag.

När jag kom ned satt mamá i soffan och tittade på TV men macka i handen och papá i köket och åt sakta frukost. Jag skrattade åt dom och tog fram frukost i köket till mig.

- Godmorgon gumman, sa papá och log mot mig, jag log mot han också och pussade han lätt på kinden.

- Godmorgon, Papá, sa jag och fortsatte med min frukost som fick bli en lätt macka, jag gjorde snabbt klart den och satte mig sen jämte papá som hade börjat titta i tidningen.

Innan jag visste ordet av det så var klockan 8 och jag behövde gå, snabbt tittade jag att jag hade allt jag behövde och gick sen ut utan att säga hejdå till mamá och papá.

När jag väl var där ute så tittade jag på Zayns hus men dom var inte ute, en besvikelse fall över mig men jag visste att jag skulle träffa han klockan 3 ändå.

Detta kapitlet är bara skrivet av mig (ida), felicia kunde inte skriva igår och det kunde jag inte heller så ja, det kom ett tidigt idag istället.

Kommentera!

WYSYLM - Chapter three

Previous:

- Jag måste tyvärr gå nu, ska dra till stranden, vi får prata en anan gång papá! sa jag och kollade mot klockan. Jag skulle ju hinna byta om också..

Jag skyndade mig uppför trappan, och gick in i mitt sovrum, som jag lyckats övertala mamá att renovera för bara något halvår sedan eller så. Jag log svagt och gick fram till mig extra stora garderob som fanns intryckt i ett hörn. Jag rev ut mina bikinis och baddräkter och la dem på mitt ljusa golv.

Det fanns två bikinis jag gillade bäst. En var en blå topp med vita stjärnor på och en vitröd randig underdel med USA's flagga på. Den andra var en rosa bandeau-topp med volanger och en vit underdel som man knöt i sidorna. Jag valde tilslut den rosa vita, mina bröst såg trots allt snygga ut i den.

Jag tog av mig mina skolkläder och tog på mig bikinin, sedna drog jag på mig ett gult tunt linne och ett par korta jeansshorts.

Snabbt sprang jag ned till mamá och papá och sa hejdå, det var riktigt roligt att se papá igen. Men det tyckte inte mamma som vanligt.

- Hejdå, jag kommer hem sent, sa jag till båda och sprang sen ut till min bil och började köra mot stranden som oftast tog 10 minuter.

När jag kom fram stod alla där och log när dom såg mig, jag skrattade över att jag hade kommit lite försent men alla kommer inte i tid.. ibland.

- Du hann det Karly, fast du kom lite sent.. 10 minuter, hörde jag Lee's röst säga högt, jag tittade på henne och sen snabbt på bilen som jag låste. Jag gick snabbt till dom och andades ut, det var jobbigt att skynda sig till stranden när man var trött.

- Jag vill bada nu, skippa snacket, sa Lollo som gjorde så jag började skratta. Hon tittade frågande på mig och sen på dom andra som också skrattade.

- Jag tror jag aldrig har hört dig så alvarlig, sa Lee till henne och Lollo slog till henne lätt på armen, jag skrattade och började gå till stranden. Hoppas det bara fanns platser kvar.

Vid stranden var det propp fullt och bara platser kvar på stranden, jag suckade och tittade på dom andra som inte hade kommit fram än.
När dom såg alla människor som var på stranden suckade dom med men jag kom på en bra idé.

- Det finns faktiskt en bra sjö, sa jag till som och log, dom log också och vände om och började gå mot bilen igen.

Jag hade varit vid sjön när jag först kom hit till Stratford, det var inte så stor men det räckte för oss.

- Du har alltid bra idéer du Karly, sa Charlie och jag skrattade och log.

- Jag vet att jag är bäst, du behöver inte säga det en gång till, sa jag och log mot alla, dom tittade chockat på mig men började snart skratta.

Vi bestämde oss att träffas vid sjön, alla hade ju sina bilar här och det skulle vara riktigt onödigt om dom skulle bli tagna på stranden när vi åkte i en enda bil.

Snabbt satt vi oss i varsin bil och började köra till sjön, jag var den enda som visste vägen så jag fick köra först och dom andra fick köra efter mig och hänga på.

***

När vi väl var framme så parkerade jag och tittade på sjön, det var så fridfult att bara sitta här ute på somrarnaoch njuta av fåglarna som kvittrade och ljudet av vattnet som rann ned för stenarna. Jag hade aldrig tröttnat att vara här, jag bara älskade detta stället.

- Du är bäst, Karly! sa Charlie och log mot mig, jag skrattade och nickade.

- Du vet, jag kan allt! sa jag och log mot han ochn han slog till mig på armen och sen tittade på dom andra som la ned sina saker vid sjön.

Sjön var inte så djup som var skönt, dessutom var det ett hus med toalett och sånt jämte den så man hade allt man behövde för att simma här i sjön.

Jag tog av mig mina kläder utom bikinin och gick sakta ned i vattnet, det var ganska kallt men man vänjer sig efter några minuter i vattnet.

Efter mi kom alla andra och dom doppade hela sig och skrek av hur kallt det var, jag skrattade åt dom. Man kan ju faktiskt vänta till man blir varm och doppa sig sen. Det äe nog det alla normala personer gör. Altså inte mina vänner!

- Doppa dig då, Karly! skrek Lollo som var uppe på land och vågade inte gå ned i vattnet, jag skakade på huvudet.

- Bara om du kommer ned i vattnet! skrek jag tillbaka och hon suckade och doppade tån i vattnet och skrek till.

- Det är ju kallt, sa hon och gick ned sakta och tittade upp på himlen. Hon var säkert rädd för alla fiskarna som simmade under oss. Det var både jäddor och små fisk, allt man kunde fiska var här i vattnet. Själv tycker jag det är äckligt när man tänker på det, men om man bara är i vattnet och har kul så är det ingen fara.

- Okej, jag är i. Nu ska du doppa hela dig! sa hon och log lite mot mig, jag skrattade och doppade snabbt hela mig. Nu när jag hade doppat hela mig väntade jag bara på att Lollo skulle göra det, det förvånar mig inte om det skulle ta helakvällen.

Jag har skrivit det mest av detta kapitlet (ida) men Felicia har också gjort ett fantastiskt jobb och vi hoppas att ni tycker om det! :)

WYSYLM - Chapter two

Previous:

- Ni kan bara fortsätta med eran planering, mumlade han och jag kunde se dom mörka ringrana under ögonen, baksmälla kunde jag gissa på.

- Psst, Karly! Charlie - inte less's - röst hördes från bänken bakom mig och jag vände mig om. Vad ville han nu då?

- Vad är det Charlie? sa jag till han och jag tittade snabbt på läraren som hade blicken på oss.

- Jo..

Han hann inte säga mer föränn jag hade vänt mig om för att inte läraren skulle skrika eller smälla något i bordet, det var inte ovanligt med årets lärare. Jag log lite mot mig själv och kände ett SMS från min mobil, jag tog snabbt upp en och tittade.

"Du ska med oss till stranden sen! - L" Jag log för mig själv och skrattade, inte långt efter satt jag utanför klassrummet för att jag hade gjort något annat på lektionen. Jag satt uttråkat på bänken utanför klassrummet och tittade på lärare och elever som gick fram och tillbaka för att dom hade glömt något eller bara hade spring i benen.

Några minuter senare kom alla ut ur klassrummet och jag väntade på Charlie, Lollo, Lee och Ken, det tog inte långt tid innan jag var omringad av mina vänner som sa till mig att sluta göra så jag var tvungen att gå ut på lektionerna. Jag skrattade och gick ut ur ringen.

- Det var inte meningen, det är aldrig meningen men det bara händer! sa jag och gick till mitt skåp och lämnade mina matteböcker som jag bara hade hållit i hela lektionen för jag fick inte göra något.

- Du vet att du borde vara med på lektionerna, snart är det sommarlov och om du inte är med då...

- Jag vet Charlie, du behöver inte säga mer, sa jag och gjorde en blick till han att han skulle sluta och tittade sen på schemat som hängde på min skåpsdörr. Nästa lektion var NO, jag suckade och tog NO böckerna och smällde igen skåpet och gick till NO salen och satte mig på bänken utanför, Lollo kom och satte sig jämte mig.

- Du kommer väl till stranden ändå? sa hon och log, jag skrattade och nickade. Om denna dagen skulle gå fort skulle väl 1 vecka också göra det?

Vi gick ut ur skolan och alla till sina olika bilar, vi alla skulle träffas på stranden klockan 5. Jag satte på radion på högsta volymen och körde iväg hem till mig.

När jag kom hem såg jag att det var en flyttbil parkerad hos våran granne, antingen flyttade gamla Rufus sina möbler till sitt nya hus eller så flyttade någon in. Jag såg ingen vara där ute så jag brydde mig inte mer om det och parkerade min bil på parkeringen.

När jag kom in satt mamá på en stol i köket och tittade i ett magazin. Jag smög mig fram till henne och satte snabbt mina händer på hennes axlar och log.

- åh Karly, du skrämde mig, sa hon och jag skrattade och kramade om henne.

- Något nytt skvaller? frågade jag och hon skakade på huvudet och tog min arm som var runt henne.

- Vilka är det som har flyttat in eller är det bara Rufus som flyttar sina möbler? frågade jag henne och hon log mot mig.

- Det är några nya, jag skulle gärna vilja träffa dom men dom har inte kommit ut ut huset än, sa hon och jag nickade och pussade henne på kinden och gick till kylskåpet för att ta lite saft.

- Och du Hija? sa hon och använde det spanska ordetför "dotter", och jag kollade bort mot henne där hon satt så fridfullt.

- vad är det mamá? frågade jag, och hon log mjukt mot mig, så som bara hon kunde.

- Jag ville bara tillägga att jag såg en utländsk kille i deras bakgård förut. sa hon och vickade på ögonbrynen och jag skrattade åt ännu ett av hennes försök att para ihop mig med någon ny kille. Hon var verkligen precis som mina tjejkompisar i skolan, fast ännu bättre.

- Jag kanske borde para ihop dig med någon istället, svarade jag och betonade ordet dig, och hon rynkade pannan och skakade på huvudet, innan hon fortsatte med att läsa sin Vouge-tidning, på spanska såklart.

Telefonen började tjuta, och jag var snabb med att svara. Det kunde ju vara Lee eller någon som ville att jag skulle ta med något extra till stranden.

- Karly. svarade jag snabbt och log när jag hörde pappas röst i andra änden.

- Hola Cariño! sa han och kallade mig för älsklingen, precis som vanligt.

- Hola papá! sa jag och mamma mumlade något som jag inte hann uppfatta coh försvann sedna ut ur rummet. Deras skilsmässa hadetagit hårt på henne, och det faktum att jag kanske ville flytta hem till pappa i Chile gjorde inte saken bättre direkt.

- Hur mår du?? frågade papá och avbröt mina grubblerier.

- Jag mår bra, du själv? kontrade jag snabbt och jag hörde hur han skrattade lågt i andra änden.

- Hur går det med los chicos?? frågade han tillbaka och undvek att svara på min fråga. Han hade säkert bråkat med sin nya fru. Något han inte ville ta upp med mig.

- Det har faktiskt flyttat in en familj brevid oss, men jag har inte sett skymten av dem än, däremot sa mamá att hon sett en utlänsk kille i deras trädgård. sa jag och pappa suckad ei andra änden.

- Ah, Catalina.. sa han, och saknaden i hans röst var uppenbar. Dem hade inte träffats på tre år, och mamá undvek att svara i telefonen när hans nummer dök upp.

- ni borde verkligen träffas och prata ut. Jag tror ni behöver det. sa jag och jag kunde se hans uppgivna min framför mig.

- hon vill ändå inte ha mig tillbaka. sa han, och jag älskade hur jag kunde prata om allt med honom.

- Jag måste tyvärr gå nu, ska dra till stranden, vi får prata en anan gång papá! sa jag och kollade mot klockan. Jag skulle ju hinna byta om också..

Första delen av ida, andra av mig (felicia) hoppas ni gillar den!! Kommentera och gör våran dag!!

WYSYLM - Chapter one

- Karly, vad håller du på med?? fnittrade Charlie, en blond, tanig tjej, som även råkade vara en av mina bästa vänner, fram och kollade nervöst runt omkring sig. Jag fortsatte gräva runt med gemet inne i hänglåset som hängde på skåpet.

- Jag fick upp det!! sa jag smått överraskad, då det var första gången jag försökt få upp ett lås. Att låset tillhörde Charlies pojkvän gjorde inte saken mindre nervsprakande. Men jag hade faktiskt en bra anledning, för Charlie hade sett Charlie – ja, dem hade samma namn, vilket gjorde förhållandet mycket mer underhållande – flörta med en annan tjej, och det hade gjort henne helt hysterisk, så nu hade vi brutit upp hans hänglås. Yay?!

- hittar du någonting? frågade Charlie och fortsatte med att frenetiskt tugga på sina naglar.

- Ingenting annat än det man borde ha i ett skåp. Svarade jag. Jag fattar egentligen inte vad vi hade förväntat oss att hitta. Precis som om han skulle ha ett foto hängande på skåpdörren som föreställde han och en random tjej. Nej, inte precis.

- skynda dig, där kommer Ken!! Jag stängde snabbt igen skåpet, och satte – aningen darrigt – på låset. Ken var Charlie – killens – bästa vän, och han skulle utan tvekan berätta allt han sett för Charlie, det vill säga om han ser något.

- så vad håller ni damer på med?? Ken lutade sig mot skåpet brevid. Jag och Charlie tryckte ihop oss och skrattade mot honom. Det var tur att mitt skåp var precis brevid Charlie – återigen killens – skåp. Annars hade det sett väldigt misstänkt ut att vi stod där, fast å andra sidan kunde vi ju ha väntat på Charlie.

- Väntar tills nästa lektion börjar. Sa jag snabbt och fyrade iväg ett stort – aningen flörtigt – leende. Ken, även han otroligt vit, fast även otroligt muskulös, fyrade av ett stort bländande leende åt mitt håll, och jag kunde i utkanten av mitt synfält de hur Charlie himlade med ögonen. Jag flinade åt henne, och vände mig sedan om för att låsa upp mitt skåp.

- Heey älskling, varför står ni här och hänger? Charlies röst – killen, japp, det sög att dem hade samma namn – uppenbarade sig och jag suckade lågt, så att dem inte skulle höra mig. Dem var ett sådan där par som gullade med varandra hela tiden, och jag kunde se framför mig hur dem gnuggade näsorna mot varandra. Jag rös till, och skakade snabbt av mig tanken. Tyvärr var Charlie även en av dem få utländska killarna på skolan, och definitivt den snyggaste av dem som fanns.

- Är du ledig ikväll? Frågade Charlie – killen – med sin otroligt sexiga röst.

- Tyvärr men, jag är upptagen.. Jag har planer med dig. Charlie svarade snabbt, eller Lee, som vi brukade kalla henne för att skilja på henne och andra Charlie. Jag gjorde kräkljud åt dem klyschiga orden. Ken skrattade till, så som han alltid gjorde åt saker jag gjorde, trots att dem ibland inte alls var roliga. Jag började tro att han gillade mig. Urg. Ännu en rysning gick uppför min ryggrad och jag grabbade snabbt tag i matte böckerna, och försvann sedan bort från vårt lilla sällskap. Dem hade just uppfyllt min kvot av dagligt intag av kärlek.

- Karly!! Louise röst ekade genom den halvtomma korridoren och jag spann runt.

- Lollo! - som hon också kallas, kom snabbt fram till mig och jag noterade snabbt att även hon höll i sina matte böcker. Matte var en av dem få ämnen vi faktiskt hade tillsammans. För det mesta hade jag och mina vänner helt olika lektioner, vilket antagligen var bra, då jag pratade väldigt mycket om någon jag kände fanns någonstans i klassrummet. Jag antar att det är därför jag fick underkänt i matte förra terminen.

- Har du hört om dem där eleverna som tände eld på deras skola?? frågade hon och jag skakade på huvudet. Vilka idioter det fanns.

- Jo, det var tydligen två tjejer som hade rökt utanför deras skola, och sedan hade dem fimpat dem, och så hade skolan tagit eld.. Jag höjde chockat på ögonbrynen och klockan ringde precis när vi kom fram till vårt klassrum, och som vanligt var vi en av dem första in i klassrummet.

- Så vad hittar du på i helgen?? För hörde att Tiffany skulle ha en fest hemma hos henne. Hon blinkade med ena ögat och jag flinade. Jag hatade egentligen Tiffany, men hennes fester var helt episka, och alla som var något skulle vara där. Jag nickade uppspelt på huvudet och läraren kom in i rummet. Lollo kilade bort till sin egna bänk, som till min besvikelse var på andra sidan klassrummet , och klassen blev genast knäpptyst.

- Ni kan bara fortsätta med eran planering. Mumlade han, och jag kunde se dem mörka ringarna under ögonen. Baksmälla kunde jag gissa på.

- Psst, Karly! Charlie – inte Lee's – röst hördes från bänken bakom mig, och jag vände mig om. Vad ville han nu då??

Första kapitlet nu!! :D Yay!! Vad tycker ni?? Kommentera!!

When you said you loved me

/ / Karly kommer spelas av Shay Mitchell / /

Karly Senn är en sextonårig tjej från Chile. Hon bor med sin mamma i Kanada, och har gjort det i fem år nu, då hennes föräldrar skiljde sig när hon var elva. Hon älskar sina nya vänner i skolan, och lever för det mesta ett normalt tonårsliv. Hennes mamá Catalina är även hennes bästa vän, och är den enda personen som verkligen stöttar henne i hennes dans.

Men när tjejer börjar samlas runt hennes nya grannes hus, och skriker som galningar genom hela nätterna, får hon nog och tar reda på vilka det egentligen är som bor där. Svaret förbluffar henne och hennes liv tar genast en överraskande och förvirrande vändning.

When you said you loved me, är en novell som handlar om drama, kärlek, musik, och om att hitta sig själv, trots konsekvenserna.