WYSYLM - Chapter two

Previous:

- Ni kan bara fortsätta med eran planering, mumlade han och jag kunde se dom mörka ringrana under ögonen, baksmälla kunde jag gissa på.

- Psst, Karly! Charlie - inte less's - röst hördes från bänken bakom mig och jag vände mig om. Vad ville han nu då?

- Vad är det Charlie? sa jag till han och jag tittade snabbt på läraren som hade blicken på oss.

- Jo..

Han hann inte säga mer föränn jag hade vänt mig om för att inte läraren skulle skrika eller smälla något i bordet, det var inte ovanligt med årets lärare. Jag log lite mot mig själv och kände ett SMS från min mobil, jag tog snabbt upp en och tittade.

"Du ska med oss till stranden sen! - L" Jag log för mig själv och skrattade, inte långt efter satt jag utanför klassrummet för att jag hade gjort något annat på lektionen. Jag satt uttråkat på bänken utanför klassrummet och tittade på lärare och elever som gick fram och tillbaka för att dom hade glömt något eller bara hade spring i benen.

Några minuter senare kom alla ut ur klassrummet och jag väntade på Charlie, Lollo, Lee och Ken, det tog inte långt tid innan jag var omringad av mina vänner som sa till mig att sluta göra så jag var tvungen att gå ut på lektionerna.  Jag skrattade och gick ut ur ringen.

- Det var inte meningen, det är aldrig meningen men det bara händer! sa jag och gick till mitt skåp och lämnade mina matteböcker som jag bara hade hållit i hela lektionen för jag fick inte göra något.




- Du vet att du borde vara med på lektionerna, snart är det sommarlov och om du inte är med då...

- Jag vet Charlie, du behöver inte säga mer, sa jag och gjorde en blick till han att han skulle sluta och tittade sen på schemat som hängde på min skåpsdörr. Nästa lektion var NO, jag suckade och tog NO böckerna och smällde igen skåpet och gick till NO salen och satte mig på bänken utanför, Lollo kom och satte sig jämte mig.

- Du kommer väl till stranden ändå? sa hon och log, jag skrattade och nickade. Om denna dagen skulle gå fort skulle väl 1 vecka också göra det?

Vi gick ut ur skolan och alla till sina olika bilar, vi alla skulle träffas på stranden klockan 5. Jag satte på radion på högsta volymen och körde iväg hem till mig.

När jag kom hem såg jag att det var en flyttbil parkerad hos våran granne, antingen flyttade gamla Rufus sina möbler till sitt nya hus eller så flyttade någon in. Jag såg ingen vara där ute så jag brydde mig inte mer om det och parkerade min bil på parkeringen.

När jag kom in satt mamá på en stol i köket och tittade i ett magazin. Jag smög mig fram till henne och satte snabbt mina händer på hennes axlar och log.

- åh Karly, du skrämde mig, sa hon och jag skrattade och kramade om henne.

- Något nytt skvaller? frågade jag och hon skakade på huvudet och tog min arm som var runt henne.

- Vilka är det som har flyttat in eller är det bara Rufus som flyttar sina möbler? frågade jag henne och hon log mot mig.

- Det är några nya, jag skulle gärna vilja träffa dom men dom har inte kommit ut ut huset än, sa hon och jag nickade och pussade henne på kinden och gick till kylskåpet för att ta lite saft.

- Och du Hija? sa hon och använde det spanska ordetför "dotter", och jag kollade bort mot henne där hon satt så fridfullt.

- vad är det mamá? frågade jag, och hon log mjukt mot mig, så som bara hon kunde.

- Jag ville bara tillägga att jag såg en utländsk kille i deras bakgård förut. sa hon och vickade på ögonbrynen och jag skrattade åt ännu ett av hennes försök att para ihop mig med någon ny kille. Hon var verkligen precis som mina tjejkompisar i skolan, fast ännu bättre.

- Jag kanske borde para ihop dig med någon istället, svarade jag och betonade ordet dig, och hon rynkade pannan och skakade på huvudet, innan hon fortsatte med att läsa sin Vouge-tidning, på spanska såklart.

Telefonen började tjuta, och jag var snabb med att svara. Det kunde ju vara Lee eller någon som ville att jag skulle ta med något extra till stranden.

- Karly. svarade jag snabbt och log när jag hörde pappas röst i andra änden.

- Hola Cariño! sa han och kallade mig för älsklingen, precis som vanligt.

- Hola papá! sa jag och mamma mumlade något som jag inte hann uppfatta coh försvann sedna ut ur rummet. Deras skilsmässa hadetagit hårt på henne, och det faktum att jag kanske ville flytta hem till pappa i Chile gjorde inte saken bättre direkt.

- Hur mår du?? frågade papá och avbröt mina grubblerier.

- Jag mår bra, du själv? kontrade jag snabbt och jag hörde hur han skrattade lågt i andra änden.

- Hur går det med los chicos?? frågade han tillbaka och undvek att svara på min fråga. Han hade säkert bråkat med sin nya fru. Något han inte ville ta upp med mig.

- Det har faktiskt flyttat in en familj brevid oss, men jag har inte sett skymten av dem än, däremot sa mamá att hon sett en utlänsk kille i deras trädgård. sa jag och pappa suckad ei andra änden.

- Ah, Catalina.. sa han, och saknaden i hans röst var uppenbar. Dem hade inte träffats på tre år, och mamá undvek att svara i telefonen när hans nummer dök upp.

- ni borde verkligen träffas och prata ut. Jag tror ni behöver det. sa jag och jag kunde se hans uppgivna min framför mig.

- hon vill ändå inte ha mig tillbaka. sa han, och jag älskade hur jag kunde prata om allt med honom.

- Jag måste tyvärr gå nu, ska dra till stranden, vi får prata en anan gång papá! sa jag och kollade mot klockan. Jag skulle ju hinna byta om också..

Första delen av ida, andra av mig (felicia) hoppas ni gillar den!! Kommentera och gör våran dag!!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback