WYSYLM - Chapter eleven

Previous:
Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

- Är du klar? hörde jag Zayn säga och jag skakade på huvudet och gick till toan för att ta min tandborste och sen min borste till håret och sen var jag klar. Jag gick tillbaka till fönstret och log mot Zay som log tillbaka och sen så började jag att klättra ned till marken.

När jag väl var där nere så pustade jag ut och tittade på Zayn som skrattade åt mig.

- Du vet.. du kunde tagit dörren, sa Zayn och jag tittade surt på han och han började att le.

- Låt mig få ha mina spider-man tankar, sa jag och Zayn skrattade åt mig, jag skrattade också åt mitt dåliga skämt och sen började vi att gå till Zayns hus. 

Jag tittade runt i rummet och tyckte faktiskt att Zayns rum var riktigt fint fast ganska stökig men i alla fall bättre än mitt som är riktigt gammalt. Jag lovar att jag hade mitt rum exakt som det är nu när jag var liten. 



- Jag vet, stökigt men jag kan inte hjälpa att jag inte har tid med att städa! sa Zayn och jag skrattade och satte mig på sängen. Jag skulle aldrig kunna leva med ett sånt här stökigt rum, det kommer ge mig mardrömmar. Jag lovar!

- Det är väl... mysigt, sa jag och tittade på Zayns chockade min och skrattade, han kom och satte sig jämte mig. Och la sin arm över mina axlar och log mot mig, jag log mt han också och såg ett foto på Zayn när han var liten. 

Jag ställde mig upp och gick fram till fotot och log svagt åt hur gullig han var, nästan lika gullig som nu. 

- Jag kan inte fatta att du är stor nu men ser ändå ganska lik ut på detta fotot, sa jag och visade han det, han skrattade coh kom fram till mig för att se fotot bättre. Han titade chockat på fotot och gick sen till spegeln och tittade sig. Sen tittade han ännu mer chockat på mig. 

- Okej, jag håller med, sa han och jag nickade och ställde ned fotot på hyllan igen och satte mig på stolen som han hade vid sitt skrivbord. Jag log åt tanken att sova med han, att känna ens killes värme när man sover är nästan det bästa som finns. 

- Ska vi beställa pizza? sa Zayn plötsligt och jag tittade på han coh nickade snabbt innan vi båda försvann ned till köket för att beställa pizza, ingen var hemma i Zayns hus så det var bra tid att vara ensam. Man kunde göra vad som helst utan att bli störda.

- Vad vill du ha för pizza? sa Zayn och jag tänkte efter, jag har alltid ätit margarita. Så det fick bli det denna gången med. 

- Margarita, sa jag snabbt innan pizzerian svarade och Zayn började beställa pizza åt oss, det ska vara roligt att umgås med Zayn lite ikväll. Jag ser verkligen fram emot det..

Detta kapitlet är bara skrivit av mig (ida) jag försöker hålla denna bloggen igång med mina andra 2 bloggar som jag skriver och designerna som jag gör. 
Det kan ta tid men jag försöker verkligen att hålla igång den och jag tycker att det funkar, fast.. Ingen kommenterar ju så jag vget inte om det är lönt att skriva på denna bloggen. Jag gör i alla fall det för att jag tycker att det är roligt att skriva! :)

WYSYLM - Chapter ten

Previous:
- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar. 
- Okej, såklart jag vill, sa jag och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...

Zayn avslutade kyssen och log svagt mot mig, jag tittade chockat på han men sken snart upp i ett stort leende. Han log tillbaka och drog med tummen över min kind. Jag blundade, och njöt av alla känslorna som ven genom min kropp. Det var kärlek, förtroende, men även rädsla. En hel del rädsla.
 
Rädsla för vad som skulle hända, om det här blev riktigt allvarligt, och vad som då skulle hända mig den dagen han bestämde sig för att ge sig av? För den dagen skulle komma, om det ens blev någonting emellan oss.
 
- vad tänker du på? Jag hade inte märkt att han kollat in i mina ögon ett bra tag nu, och mina mungipor rycktes upp mot ett litet leende, som snart blev besvarat.
 
- dig. sa jag, och undanhöll bara en liten del av sanningen, för på det sättet blev det inte direkt en lögn, eftersom det faktiskt var sant. jag hade tänkt på honom. Typ. Vi hade börjat gå igen, och kommit fram till en korsning, som bland annat ledde in till staden.
 
- jag måste hem igen, mumlade jag frånvarande, men när jag vände mig om, grabbade han tag i min handled.
 
-spendera natten med mig, hans ord kom ut som viskningar, och hela jag frös till i, och paniken steg inom mig. spendera natten med honom, som i att ha..
 
- och nej, jag menar inte sex. Jag menar bara att du sover över. Han besvarade frågan innan jag ställt den, och jag kände hur mitt hjärta började slå normalt igen. Jag var otroligt nog oskuld, något jag inte var redo att förlora än, och definitivt inte till en grabb jag knappt kände alls. En grabb som jag inte visste vem det var, eller vad han var villig att göra.

- Okej, sa jag och log svagt mot han, han började också att le innan han tog min hand och pussade den, jag skrattade och bugade. Han skrattade också och kramade om mig, jag besvarade den varma och långa kramen som jag inte villle skulle ta slut. 

- Låt mig bara ta mina saker, sa jag och smålog mot han innan vi började att gå tillbaka till våra hus, att sova hos han skulle göra mig trygg. Ändå om jag knappt kände han visste jag att han ändå var en snäll liten grabb som jag gärna kunde spendera lite med tid med.

Jag gick in genom dörren in till mitt hus och kände hur glädjen spreds inuti mig, jag hade bara insett nu att jag faktiskt skulle få sova jämte en kille som inte bara var en kille utan en som faktiskt var riktigt snäll och riktigt söt.

Jag hörde steg ifrån köket och såg snart mamma som tittade frågande på mig när jag stod och log stort mitt framför henne. 

- Vad har hänt med dig? sa hon och jag slutade att le och skakade på huvudet och skulle precis gå upp när hon stoppade mig och himlade ännu en gång med ögonen. Jag skrattade och kakade på huvudet. 

- Du ska sova med killen i huset jämte va? Zayn? sa hon och jag tittade chockat på henne, jag behövde verkligen sluta tänka på saker som jag skulle göra. Jag har börjat fundera på om mamá är en tankeläsare. 

Jag skakade på huvudet och gick förbi henne för att gå upp.

- Karly, var föriktig! skrek hon till mig och jag kände mig äcklad av att hon skrek så för att hon trodde verklignen att vi skulle ha.. "det".

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

Detta kapitlet är också både gjort av mig (ida) och felicia.

WYSYLM - Chapter nine

Previous:
 
- Du får se, sa han, och jag skymtade ett marlboro paket i hans ena hand. Han kastade in väskan i bagaget igen coh stängde luckan, sedan gick han fram till kanten, drog upp en cigarett, tände den med en svartvit tändare och tog sig ett djupt bloss, och medans han gjorde allt det här satt jag bara och kollade äcklat på honom. Rökte han?

Han stod vid kanten och drog in bloss efter bloss, och jag kollade äcklat på. Var det verkligen en sådan person jag ville umgås med?
 
Han fimpade tillslut cigaretten, och satte sig sedan brevid mig. Han luktade rök, och varje gång han pratade kom det en puff av lukten till mig, och jag var tvungen att anstränga mig för att inte hosta rätt upp i ansiktet på honom.
 
Efter ännu en timmes småprat bestämde vi oss för att åka tillbaka, och han skjutsade mig hem. Fast det kändes rätt fånigt att han stannade utanför mitt hus först, när han bodde i huset brevid.
 
När jag skulle hoppa ur bilen, lutade han sig fram för att kyssa mig hejdå, men precis då ven mammas röst genom luften, och han stannade mitt i rörelsen.
 
- Vi ses, mumlade jag och pussade honom lätt på kinden, innan jag skyndade mig upp till Catalina.
 
- Maten står på bordet, sa hon när jag ick förbi henne, och jag kunde i ögonvrån se hur hon vinkade till Zain. Eller Zayn, menar jag. Aja.. Hon hade alltid varit så pinsam, och underbar, fast mest pinsam faktiskt.
 
  - såå, vad hände då?? mamma satte sig ner brevid min vid matbordet och log finurligt mot mig. Jag himlade på ögonen och fortsatte med att äta på mina chokladpannkakor som mamma så snällt gjort till mig.
 
  - ingenting särskilt sa jag och fnittrade. Vilket självklart fick mamma att höja på ögonbrynen, men jag skakade bara på huvudet och ignorerade henne. Till slut gav hon upp och gick från bordet. Jag pustade ut och skrattade för mig själv. Ibland är föräldrar jobbiga..

När jag har ättit upp mina chockladpannkakor gick jag upp på mitt rum och la mig i min säng och tänkte på Zayn, jag ville vara med en snäll kille som verkligen brydde sig om mig men Zayn.. Det blir värre när man tänker på att han röker och när jag tänker på hans lukt i munnen efter det..

Jag satte mig upp när jag hörde att någon sköt stenar på mitt fönster, jag suckade och tittade ut genom det och såg Zayn ta upp några stenar. Jag försökte se ut att jag var glad att han hade kommit. 

- Hejsan, Zayn, sa jag och log ett fake leende mot honom, han nickade mot mig och gjorde en sak med handen att jag skulle komma ned. Jag stannade med blicken på hans ficka men försökte att glömma vad han gjorde i för middags. 

- Jag kommer, skrek jag tillbaka till han och stängde fönstret innan jag tog på mig en jeansjacka över mitt vita linne, jag  tog sen min handväska och stoppade ned min mobil där och sen gick jag ned.

- Vart ska du? sa mamma och jag vände mig om till henne och log.

- Jag ska ut med Zayn, sa jag och gav henne ett svagtleende innan jag gick ut till Zayn som stod och log mot mig, jag smålog mot han med och snart möttes vi i en kram. Jag hade tur att han inte precis hade rökt. 

- Hey, beautiful, sa han till mig och jag pussade han på kinden och log mot han. 

- Hej, sa jag innan jag tittdev på dörren och jag såg hur mamma kikade ut genom det lilla fönstret på ytterdörren, jag skrattade tyst för mig själv innan jag tittade på Zayn som log mot mig. 

- Jag kommer att säga detta till dig snabbt men... vill du gå på dansen med mig? sa han tyst och jag tittade frågande på honom, han började att le mot mig och jag fattade att det var ett skämt.

- Haha, sluta. Jag trodde att det var alvar, sa jag och log retsamt till han, han skakade på huvudet och började att kittla mig. Jag började att skratta.

- SSnnälla slluutta! skrek jag och då slutade han, jag pustade ut och nickade. 

- Varför jagade du ut mig här? frågade jag han och Zayn ryckte på axlarna och vi började gå, vart visste jag inte men någonstans skulle väll vägen leda. 

- När får ni sommarlov? sa han och jg log svagt mot han och tänkte efter...

- Om... 3 dagar, sa jag och log retandes mot han, han skrattade och tog min hand, jag tittade ned på marken och inte långtr efter stannade vi och jag tittade frågande på Zayn. 

- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar. 

- Okej, såklart jag vill, sa jah och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...
 
 

Halva av mig (ida) och halva av  Felicia!
Jag vet att vi inte uppdaterar mycket men vi har inte tid och vi har också varsin blogg att ta hand om, om ni vill läsa av sånt som vi har gjort själva varför inte gå in på våra egna bloggar? :D