WYSYLM - Chapter ten

Previous:
- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar. 
- Okej, såklart jag vill, sa jag och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...

Zayn avslutade kyssen och log svagt mot mig, jag tittade chockat på han men sken snart upp i ett stort leende. Han log tillbaka och drog med tummen över min kind. Jag blundade, och njöt av alla känslorna som ven genom min kropp. Det var kärlek, förtroende, men även rädsla. En hel del rädsla.
 
Rädsla för vad som skulle hända, om det här blev riktigt allvarligt, och vad som då skulle hända mig den dagen han bestämde sig för att ge sig av? För den dagen skulle komma, om det ens blev någonting emellan oss.
 
- vad tänker du på? Jag hade inte märkt att han kollat in i mina ögon ett bra tag nu, och mina mungipor rycktes upp mot ett litet leende, som snart blev besvarat.
 
- dig. sa jag, och undanhöll bara en liten del av sanningen, för på det sättet blev det inte direkt en lögn, eftersom det faktiskt var sant. jag hade tänkt på honom. Typ. Vi hade börjat gå igen, och kommit fram till en korsning, som bland annat ledde in till staden.
 
- jag måste hem igen, mumlade jag frånvarande, men när jag vände mig om, grabbade han tag i min handled.
 
-spendera natten med mig, hans ord kom ut som viskningar, och hela jag frös till i, och paniken steg inom mig. spendera natten med honom, som i att ha..
 
- och nej, jag menar inte sex. Jag menar bara att du sover över. Han besvarade frågan innan jag ställt den, och jag kände hur mitt hjärta började slå normalt igen. Jag var otroligt nog oskuld, något jag inte var redo att förlora än, och definitivt inte till en grabb jag knappt kände alls. En grabb som jag inte visste vem det var, eller vad han var villig att göra.

- Okej, sa jag och log svagt mot han, han började också att le innan han tog min hand och pussade den, jag skrattade och bugade. Han skrattade också och kramade om mig, jag besvarade den varma och långa kramen som jag inte villle skulle ta slut. 

- Låt mig bara ta mina saker, sa jag och smålog mot han innan vi började att gå tillbaka till våra hus, att sova hos han skulle göra mig trygg. Ändå om jag knappt kände han visste jag att han ändå var en snäll liten grabb som jag gärna kunde spendera lite med tid med.

Jag gick in genom dörren in till mitt hus och kände hur glädjen spreds inuti mig, jag hade bara insett nu att jag faktiskt skulle få sova jämte en kille som inte bara var en kille utan en som faktiskt var riktigt snäll och riktigt söt.

Jag hörde steg ifrån köket och såg snart mamma som tittade frågande på mig när jag stod och log stort mitt framför henne. 

- Vad har hänt med dig? sa hon och jag slutade att le och skakade på huvudet och skulle precis gå upp när hon stoppade mig och himlade ännu en gång med ögonen. Jag skrattade och kakade på huvudet. 

- Du ska sova med killen i huset jämte va? Zayn? sa hon och jag tittade chockat på henne, jag behövde verkligen sluta tänka på saker som jag skulle göra. Jag har börjat fundera på om mamá är en tankeläsare. 

Jag skakade på huvudet och gick förbi henne för att gå upp.

- Karly, var föriktig! skrek hon till mig och jag kände mig äcklad av att hon skrek så för att hon trodde verklignen att vi skulle ha.. "det".

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

Detta kapitlet är också både gjort av mig (ida) och felicia.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback