Zayn tittade frågande på mig men när jag log mot han skrattade han och ställde sig upp, jag började gunga till musiken och Zayn började sjunga med i den. Jag började dansa hitta på dans och det var faktiskt riktigt bra. 

- Wow, Karly. Du dansar fantastiskt, sa Zayn och jag log och började dra med han och dansa pop/hiphop...

---

Vi stod där ett tag och bara dansade. Inga ord behövde bli sagda, och jag märkte att även Zayn var väldigt bra på att dansa. Nu satt vi rastlösa på en bänk och begrundade utsikten.

- Okej, jag vet vad vi gör! började jag, och Zayn kollade genast på mig.

- Jag börjar typ med att säga något om mig, så fortsätter du osv. sa jag, och efter ett tag nickade han på huvudet. Jag försökte komma på något intressant om mig, men det enda jag kom på var mina gamla husdjur och andra obetydliga småsaker.

- Mitt mellannamn är Zara. sa jag, och Zayn log och nickade. Medans han funderade - vilket han förresten inte gjorde särskilt länge - försökte jag komma på något annat roligt att säga.

- Mitt födelsenamn är egentligen Zain, alltså Z-a-i-n, men när jag fyllde arton ändrade jag det till Zayn. sa han och jag log stort. Zain var gulligt, trots att det i princip var samma namn.

- Ärligt? frågade jag och bet mig i läppen. Det är ju inte direkt det vanligaste man kan göra heller. Han nickade, och jag kollade ner på mina sammanflätade händer. Han följde min blick, och sträckte frma sin hand. Han lirkade sedan isär mina fingrar, bara för att fläta in sina egna i min högra hand. Jag kollade upp på honom, och såg att han återigen satt och kollade ut på utsikten. Leendes.

- en gång när jag var liten åt jag fem maskar som jag hittade utomhus. sa jag, och Zayn grimaserade, och började sedan skratta. Jag instämde åt mina tokiga barnår och kollad ener på våra händer igen. Det kändes så rätt, men på samma gång inte,vilket egentligen inte borde vara möjligt att känna på samma gång, men tydligen så var det det.

- En gång när jag sov, rakade Harry mina ben, alltså en annan från One Direction. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- Rakade han dina ben?? frågade jag skeptiskt och han log snett.

- Japp. svarade han kort, och jag sökte med blicken över vyn framför mig.

- Blir det inte jobbigt med erat, hmm, band nu när du bor i Kanada?? frågade jag, och han skrattade.

- JAg visste inte att vi spelade 20 frågot helt plötsligt, sa han, och jag kände att mina kinder blev varma. Självklart märkte han det.

- Du är gullig när du rodnar, konstaterade han, och jag - som tidigare kollat rakt fram - var tvungen att titta åt ett helt annat håll, då det nu snarare brändes på kinderna.

- ey, mumlade han, och min blick sökte sig till hans. Han log, och jag visste inte riktigt längre vad jag skulle kolla, så jag kollade, eller snarare studerade hans ansikte noga. Nu var det hans tur att kolla bort, och jag fnittrade flickaktigt. Herregud, hur kunde jag vara så barnslig??

- Du är inte som dem andra jag träffat. Du är naturlig på något sätt. sa han, och min blick flackade mellan hans ögon. Vad menade han? Hade han träffat många före mig?? Jag kollade återigen ner på våra ihopslingrade händer, och log svagt för mig själv.

Han separerade på våra händer och reste sig upp, och jag kollade frågandes på hans ryggtavla. Han började gå mot bilen, och kollade bak och log finurligt mot mig. Jag log tillbaka, och han öppnade bagageluckan och tog fram sin väska, sedan började han rota runt i den.

- Vad letar du efter? frågade jag, misslyckandes med att hålla inne min iver över att få veta, och han lo igen.

- Du får se, sa han, och jag skymtade ett marlboro paket i hans ena hand. Han kastade in väskan i bagaget igen coh stängde luckan, sedan gick han fram till kanten, drog upp en cigarett, tände den med en svartvit tändare och tog sig ett djupt bloss, och medans han gjorde allt det här satt jag bara och kollade äcklat på honom. Rökte han?

---