lovestoriees - En novellblogg om huvudsakligen One Direction, men även Justin Beiebr m.fl. kan dyka upp ;) Det är Felicia och Ida som skriver. Ha det!

WYSYLM - Chapter eleven

Previous:

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

- Är du klar? hörde jag Zayn säga och jag skakade på huvudet och gick till toan för att ta min tandborste och sen min borste till håret och sen var jag klar. Jag gick tillbaka till fönstret och log mot Zay som log tillbaka och sen så började jag att klättra ned till marken.

När jag väl var där nere så pustade jag ut och tittade på Zayn som skrattade åt mig.

- Du vet.. du kunde tagit dörren, sa Zayn och jag tittade surt på han och han började att le.

- Låt mig få ha mina spider-man tankar, sa jag och Zayn skrattade åt mig, jag skrattade också åt mitt dåliga skämt och sen började vi att gå till Zayns hus.

Jag tittade runt i rummet och tyckte faktiskt att Zayns rum var riktigt fint fast ganska stökig men i alla fall bättre än mitt som är riktigt gammalt. Jag lovar att jag hade mitt rum exakt som det är nu när jag var liten.

- Jag vet, stökigt men jag kan inte hjälpa att jag inte har tid med att städa! sa Zayn och jag skrattade och satte mig på sängen. Jag skulle aldrig kunna leva med ett sånt här stökigt rum, det kommer ge mig mardrömmar. Jag lovar!

- Det är väl... mysigt, sa jag och tittade på Zayns chockade min och skrattade, han kom och satte sig jämte mig. Och la sin arm över mina axlar och log mot mig, jag log mt han också och såg ett foto på Zayn när han var liten.

Jag ställde mig upp och gick fram till fotot och log svagt åt hur gullig han var, nästan lika gullig som nu.

- Jag kan inte fatta att du är stor nu men ser ändå ganska lik ut på detta fotot, sa jag och visade han det, han skrattade coh kom fram till mig för att se fotot bättre. Han titade chockat på fotot och gick sen till spegeln och tittade sig. Sen tittade han ännu mer chockat på mig.

- Okej, jag håller med, sa han och jag nickade och ställde ned fotot på hyllan igen och satte mig på stolen som han hade vid sitt skrivbord. Jag log åt tanken att sova med han, att känna ens killes värme när man sover är nästan det bästa som finns.

- Ska vi beställa pizza? sa Zayn plötsligt och jag tittade på han coh nickade snabbt innan vi båda försvann ned till köket för att beställa pizza, ingen var hemma i Zayns hus så det var bra tid att vara ensam. Man kunde göra vad som helst utan att bli störda.

- Vad vill du ha för pizza? sa Zayn och jag tänkte efter, jag har alltid ätit margarita. Så det fick bli det denna gången med.

- Margarita, sa jag snabbt innan pizzerian svarade och Zayn började beställa pizza åt oss, det ska vara roligt att umgås med Zayn lite ikväll. Jag ser verkligen fram emot det..

Detta kapitlet är bara skrivit av mig (ida) jag försöker hålla denna bloggen igång med mina andra 2 bloggar som jag skriver och designerna som jag gör.

Det kan ta tid men jag försöker verkligen att hålla igång den och jag tycker att det funkar, fast.. Ingen kommenterar ju så jag vget inte om det är lönt att skriva på denna bloggen. Jag gör i alla fall det för att jag tycker att det är roligt att skriva! :)

WYSYLM - Chapter ten

Previous:

- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar.
- Okej, såklart jag vill, sa jag och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...

Zayn avslutade kyssen och log svagt mot mig, jag tittade chockat på han men sken snart upp i ett stort leende. Han log tillbaka och drog med tummen över min kind. Jag blundade, och njöt av alla känslorna som ven genom min kropp. Det var kärlek, förtroende, men även rädsla. En hel del rädsla.

Rädsla för vad som skulle hända, om det här blev riktigt allvarligt, och vad som då skulle hända mig den dagen han bestämde sig för att ge sig av? För den dagen skulle komma, om det ens blev någonting emellan oss.

- vad tänker du på? Jag hade inte märkt att han kollat in i mina ögon ett bra tag nu, och mina mungipor rycktes upp mot ett litet leende, som snart blev besvarat.

- dig. sa jag, och undanhöll bara en liten del av sanningen, för på det sättet blev det inte direkt en lögn, eftersom det faktiskt var sant. jag hade tänkt på honom. Typ. Vi hade börjat gå igen, och kommit fram till en korsning, som bland annat ledde in till staden.

- jag måste hem igen, mumlade jag frånvarande, men när jag vände mig om, grabbade han tag i min handled.

-spendera natten med mig, hans ord kom ut som viskningar, och hela jag frös till i, och paniken steg inom mig. spendera natten med honom, som i att ha..

- och nej, jag menar inte sex. Jag menar bara att du sover över. Han besvarade frågan innan jag ställt den, och jag kände hur mitt hjärta började slå normalt igen. Jag var otroligt nog oskuld, något jag inte var redo att förlora än, och definitivt inte till en grabb jag knappt kände alls. En grabb som jag inte visste vem det var, eller vad han var villig att göra.

- Okej, sa jag och log svagt mot han, han började också att le innan han tog min hand och pussade den, jag skrattade och bugade. Han skrattade också och kramade om mig, jag besvarade den varma och långa kramen som jag inte villle skulle ta slut.

- Låt mig bara ta mina saker, sa jag och smålog mot han innan vi började att gå tillbaka till våra hus, att sova hos han skulle göra mig trygg. Ändå om jag knappt kände han visste jag att han ändå var en snäll liten grabb som jag gärna kunde spendera lite med tid med.

Jag gick in genom dörren in till mitt hus och kände hur glädjen spreds inuti mig, jag hade bara insett nu att jag faktiskt skulle få sova jämte en kille som inte bara var en kille utan en som faktiskt var riktigt snäll och riktigt söt.

Jag hörde steg ifrån köket och såg snart mamma som tittade frågande på mig när jag stod och log stort mitt framför henne.

- Vad har hänt med dig? sa hon och jag slutade att le och skakade på huvudet och skulle precis gå upp när hon stoppade mig och himlade ännu en gång med ögonen. Jag skrattade och kakade på huvudet.

- Du ska sova med killen i huset jämte va? Zayn? sa hon och jag tittade chockat på henne, jag behövde verkligen sluta tänka på saker som jag skulle göra. Jag har börjat fundera på om mamá är en tankeläsare.

Jag skakade på huvudet och gick förbi henne för att gå upp.

- Karly, var föriktig! skrek hon till mig och jag kände mig äcklad av att hon skrek så för att hon trodde verklignen att vi skulle ha.. "det".

Jag sprang upp till mitt rum och öppnade fönstret för att titta ut och se om Zayn stod dör ute, jag såg inget han först men sen såg jag att något svart som stod nedanför mitt fönster och jag började att le...

Detta kapitlet är också både gjort av mig (ida) och felicia.

WYSYLM - Chapter nine

Previous:

- Du får se, sa han, och jag skymtade ett marlboro paket i hans ena hand. Han kastade in väskan i bagaget igen coh stängde luckan, sedan gick han fram till kanten, drog upp en cigarett, tände den med en svartvit tändare och tog sig ett djupt bloss, och medans han gjorde allt det här satt jag bara och kollade äcklat på honom. Rökte han?

Han stod vid kanten och drog in bloss efter bloss, och jag kollade äcklat på. Var det verkligen en sådan person jag ville umgås med?

Han fimpade tillslut cigaretten, och satte sig sedan brevid mig. Han luktade rök, och varje gång han pratade kom det en puff av lukten till mig, och jag var tvungen att anstränga mig för att inte hosta rätt upp i ansiktet på honom.

Efter ännu en timmes småprat bestämde vi oss för att åka tillbaka, och han skjutsade mig hem. Fast det kändes rätt fånigt att han stannade utanför mitt hus först, när han bodde i huset brevid.

När jag skulle hoppa ur bilen, lutade han sig fram för att kyssa mig hejdå, men precis då ven mammas röst genom luften, och han stannade mitt i rörelsen.

- Vi ses, mumlade jag och pussade honom lätt på kinden, innan jag skyndade mig upp till Catalina.

- Maten står på bordet, sa hon när jag ick förbi henne, och jag kunde i ögonvrån se hur hon vinkade till Zain. Eller Zayn, menar jag. Aja.. Hon hade alltid varit så pinsam, och underbar, fast mest pinsam faktiskt.

- såå, vad hände då?? mamma satte sig ner brevid min vid matbordet och log finurligt mot mig. Jag himlade på ögonen och fortsatte med att äta på mina chokladpannkakor som mamma så snällt gjort till mig.

- ingenting särskilt sa jag och fnittrade. Vilket självklart fick mamma att höja på ögonbrynen, men jag skakade bara på huvudet och ignorerade henne. Till slut gav hon upp och gick från bordet. Jag pustade ut och skrattade för mig själv. Ibland är föräldrar jobbiga..

När jag har ättit upp mina chockladpannkakor gick jag upp på mitt rum och la mig i min säng och tänkte på Zayn, jag ville vara med en snäll kille som verkligen brydde sig om mig men Zayn.. Det blir värre när man tänker på att han röker och när jag tänker på hans lukt i munnen efter det..

Jag satte mig upp när jag hörde att någon sköt stenar på mitt fönster, jag suckade och tittade ut genom det och såg Zayn ta upp några stenar. Jag försökte se ut att jag var glad att han hade kommit.

- Hejsan, Zayn, sa jag och log ett fake leende mot honom, han nickade mot mig och gjorde en sak med handen att jag skulle komma ned. Jag stannade med blicken på hans ficka men försökte att glömma vad han gjorde i för middags.

- Jag kommer, skrek jag tillbaka till han och stängde fönstret innan jag tog på mig en jeansjacka över mitt vita linne, jag tog sen min handväska och stoppade ned min mobil där och sen gick jag ned.

- Vart ska du? sa mamma och jag vände mig om till henne och log.

- Jag ska ut med Zayn, sa jag och gav henne ett svagtleende innan jag gick ut till Zayn som stod och log mot mig, jag smålog mot han med och snart möttes vi i en kram. Jag hade tur att han inte precis hade rökt.

- Hey, beautiful, sa han till mig och jag pussade han på kinden och log mot han.

- Hej, sa jag innan jag tittdev på dörren och jag såg hur mamma kikade ut genom det lilla fönstret på ytterdörren, jag skrattade tyst för mig själv innan jag tittade på Zayn som log mot mig.

- Jag kommer att säga detta till dig snabbt men... vill du gå på dansen med mig? sa han tyst och jag tittade frågande på honom, han började att le mot mig och jag fattade att det var ett skämt.

- Haha, sluta. Jag trodde att det var alvar, sa jag och log retsamt till han, han skakade på huvudet och började att kittla mig. Jag började att skratta.

- SSnnälla slluutta! skrek jag och då slutade han, jag pustade ut och nickade.

- Varför jagade du ut mig här? frågade jag han och Zayn ryckte på axlarna och vi började gå, vart visste jag inte men någonstans skulle väll vägen leda.

- När får ni sommarlov? sa han och jg log svagt mot han och tänkte efter...

- Om... 3 dagar, sa jag och log retandes mot han, han skrattade och tog min hand, jag tittade ned på marken och inte långtr efter stannade vi och jag tittade frågande på Zayn.

- Bra för att jag tänkte fråga dig om du skulle vilja hänga med och träffa hela bandet? sa han och jag skrattade och snart förstod jag att han menade alvar.

- Okej, såklart jag vill, sa jah och började gå igen, Zayn stoppade mig och snart möttes vi i en kyss...

Halva av mig (ida) och halva av Felicia!

Jag vet att vi inte uppdaterar mycket men vi har inte tid och vi har också varsin blogg att ta hand om, om ni vill läsa av sånt som vi har gjort själva varför inte gå in på våra egna bloggar? :D

Vinn en design hos torpenbergs.blogg.se!

Känner verkligen att vi behöver en ny design, dessutom kan vi få en gratis av Nathalie på torpenbergs.blogg.se

Ärligt så älskar jag hennes designer! Hon är så sjukt duktig så om du vill ha en ny one direction design gå in där och gör som det står :) Direkt länk här!

Jag läser hennes novell som är sjukt bra, om ni vill veta lite om den innan ni börjar läsa den så får ni lite fakta här:

Sarah Fuller ska satsa på dansen. Efter att hennes otrogna pojkvän svikit henne gång på gång bestämmer hon sig för att satsa på sin karriär, skolan och allt som har med dansen att göra. Ingen kille ska komma ivägen för henne igen. Så är det bestämt och så ska det vara tänker Sarah. Tills hon träffar Harry som vänder hela hennes värld och upp ner...

Som ni ser är det kilarna som är med i novellen men dom är inte kända! Det är bara deras utseende som är lika med killarna i den novellen och dom heter samma men dom är altså inte kända utan vanliga killar!

eller tryck HÄÄRRR för att komma till den!

Ny design.

Jag vet att jag (ida) inte har skrivit på ett tag men är upptagen med så mycket annat och hinner knappt med min egen.

Den nya designen har jag själv gjort lite snabbt när jag hade tid och jag ska skriva här så mycket jag kan!

...

Förlåtför ingea inlägg på ett tag, men jag har vait väldigt upptagen, ingen inspiration eller skrivarlust, och så har mitt internet varit jättedåligt.. Säker på att Ida har samma sak med iaf det första. aja, vet inte när jag kan skriva på dne här bloggen.. Tycks inte ha någon tid över...

WYSYLM - Chapter eight

Previous:

Zayn tittade frågande på mig men när jag log mot han skrattade han och ställde sig upp, jag började gunga till musiken och Zayn började sjunga med i den. Jag började dansa hitta på dans och det var faktiskt riktigt bra.

- Wow, Karly. Du dansar fantastiskt, sa Zayn och jag log och började dra med han och dansa pop/hiphop...

Vi stod där ett tag och bara dansade. Inga ord behövde bli sagda, och jag märkte att även Zayn var väldigt bra på att dansa. Nu satt vi rastlösa på en bänk och begrundade utsikten.

- Okej, jag vet vad vi gör! började jag, och Zayn kollade genast på mig.

- Jag börjar typ med att säga något om mig, så fortsätter du osv. sa jag, och efter ett tag nickade han på huvudet. Jag försökte komma på något intressant om mig, men det enda jag kom på var mina gamla husdjur och andra obetydliga småsaker.

- Mitt mellannamn är Zara. sa jag, och Zayn log och nickade. Medans han funderade - vilket han förresten inte gjorde särskilt länge - försökte jag komma på något annat roligt att säga.

- Mitt födelsenamn är egentligen Zain, alltså Z-a-i-n, men när jag fyllde arton ändrade jag det till Zayn. sa han och jag log stort. Zain var gulligt, trots att det i princip var samma namn.

- Ärligt? frågade jag och bet mig i läppen. Det är ju inte direkt det vanligaste man kan göra heller. Han nickade, och jag kollade ner på mina sammanflätade händer. Han följde min blick, och sträckte frma sin hand. Han lirkade sedan isär mina fingrar, bara för att fläta in sina egna i min högra hand. Jag kollade upp på honom, och såg att han återigen satt och kollade ut på utsikten. Leendes.

- en gång när jag var liten åt jag fem maskar som jag hittade utomhus. sa jag, och Zayn grimaserade, och började sedan skratta. Jag instämde åt mina tokiga barnår och kollad ener på våra händer igen. Det kändes så rätt, men på samma gång inte,vilket egentligen inte borde vara möjligt att känna på samma gång, men tydligen så var det det.

- En gång när jag sov, rakade Harry mina ben, alltså en annan från One Direction. sa han och jag höjde på ögonbrynen.

- Rakade han dina ben?? frågade jag skeptiskt och han log snett.

- Japp. svarade han kort, och jag sökte med blicken över vyn framför mig.

- Blir det inte jobbigt med erat, hmm, band nu när du bor i Kanada?? frågade jag, och han skrattade.

- JAg visste inte att vi spelade 20 frågot helt plötsligt, sa han, och jag kände att mina kinder blev varma. Självklart märkte han det.

- Du är gullig när du rodnar, konstaterade han, och jag - som tidigare kollat rakt fram - var tvungen att titta åt ett helt annat håll, då det nu snarare brändes på kinderna.

- ey, mumlade han, och min blick sökte sig till hans. Han log, och jag visste inte riktigt längre vad jag skulle kolla, så jag kollade, eller snarare studerade hans ansikte noga. Nu var det hans tur att kolla bort, och jag fnittrade flickaktigt. Herregud, hur kunde jag vara så barnslig??

- Du är inte som dem andra jag träffat. Du är naturlig på något sätt. sa han, och min blick flackade mellan hans ögon. Vad menade han? Hade han träffat många före mig?? Jag kollade återigen ner på våra ihopslingrade händer, och log svagt för mig själv.

Han separerade på våra händer och reste sig upp, och jag kollade frågandes på hans ryggtavla. Han började gå mot bilen, och kollade bak och log finurligt mot mig. Jag log tillbaka, och han öppnade bagageluckan och tog fram sin väska, sedan började han rota runt i den.

- Vad letar du efter? frågade jag, misslyckandes med att hålla inne min iver över att få veta, och han lo igen.

Inte så jättelångt, men hade lust att skriva (mitt i natten osv) så gjorde det helt enkelt ^^

...

Joo, har som sagt varit upptagen den senaste veckan (och lite innan det) MEN DET ÄR JU SÅ OTROLIGT VARMT!! sticker typ upp och badar med massa kompisar varje dag.. Sååå gött!!! Men, kommer först och främst skriva til min egna novellblogg, men om jag får tid över (kommer nog inte ha det imorgon tyvärr ''/) så skriver jag här!! Önskar jag hade mer tid ''/ HELG OSV!!

WYSYLM - Chapter Seven

Previous:

- Du är ju den Zayn Malik ju!! sa jag och log stort, och han nickade entusiastiskt. Jag försökte dölja hur glad jag egentligen var, men samtidigt aningen besviken. Han var en kändis. Han skulle därmed aldrig kunna gilla någon som mig. Någon som tror sig vara något dem egentligen inte är. För tro mig. JAg är inte så stark som alla tror. Jag har känslor jag med..

Jag log stort när jag svängde ut från parkeringen. Jag visste precis var vi skulle. Det fanns en plats uppe i bergen, dit jag alltid åkte när jag var ledsen och mådde dåligt. Flera gånger hade jag åkt dit med mamma, och när pappa väl varit här, hade han följt med mig istället. Det var även det första stället min mamma letade på när jag ledsen sprungit ut ur huset.

- Vart ska vi? frågade Zayn och jag log mot han och tittade sen snabbt på vägen igen, jag kunde inte hjälpa att fortfarande vara lite glad att jag har Zayn malik från One Direction som min granne.

- En plats i bergen, jag älskar verkligen att vara där! sa jag och forkuserade på vägen som började bli smalare nu, jag hade alltid varit ganska rädd när jag åkte här. Det var riktigt brant och smal väg, man skulle lätt kunna svänga för mycket och då var det försent.

Zayn nickade och tittade ut på den fantastiska utsikten som vi åkte förbi, man såg massor av hus och träd som faktiskt var riktigt vackert.

- Du? sa Zayn och jag lyfte på ögonebrynen och tittade frågande på han.

- Ja? sa jag och tittade på vägen.

- Hoppas att du inte tar mig som killen i One Direction, bara ta mig som Zayn, okej? sa han och jag log, jag hade aldrig varit ett fan av 1D och kommer aldrig att bli tjejej som skriker efter ett pojkband i hela mitt liv.

- Om du kände mig bättre så skulle du vetat att jag inte är tjejen som skriker så för ett pojkband, ni är också normala människor med en fantastisk talang, sa jag och det såg ut som att Zayn blev lättad, jag log mot han och tittade lika snabbt på vägen igen.
*

Jag stannade bilen på gräset och hoppade ut och började titta på utsikten som vi hade framför oss.

Zayn ställde sig jämte mig och log.

- Jag håller med dig att det är en otroligt fin plats, sa han och jag tittade snabbt på han och sen ut på utsikten igen.

- Ja, det är därför jag älskar det så mycket, sa jag och han skrattade lite och gick och satte sig på en bänk. Snabbt var jag påväg mot han och satte mig jämte han, Zayn log åt mig och tittade fort ut igen. Jag hade min blick på han fortfarande och jag trodde det bara var några sekunder men tillslut tittade han frågande på mig.

- Du har tittat så på mig.. ganska länge nu, sa han och jag skrattade och tittade ned i mitt knä.

- Förlåt, jag tänkte på något, sa jag och tittade på Zayn som skrattade och nickade

Jag ställde mig upp och gick till bilen, där i hade jag min mobil. Just nu kände jag att jag behövde lyssna på musik. Med musik i högtalarna kunde jag lugna ned mig, det kändes skönt att röra sig till musiken. Det var därför jag älskade att dansa, jag kände mig.. fri på något sätt.
Jag satte på Stronger - Kanye west

(lyssna medans ni läser!)

Zayn tittade frågande på mig men när jag log mot han skrattade han och ställde sig upp, jag började gunga till musiken och Zayn började sjunga med i den. Jag började dansa hitta på dans och det var faktiskt riktigt bra.

- Wow, Karly. Du dansar fantastiskt, sa Zayn och jag log och började dra med han och dansa pop/hiphop...

Det mesta av kapitlet är gjort av mig (ida) och Felicia lite i början! Vi båda har annat att göra, det är därför det inte kommer upp ett kapitel varje dag men jag försöker skriva så ofta jag kan. Dessutom har jag ju min egna blogg om Justin så om ni vill kika in där och läsa så får ni klicka här!

Kommentera!

WYSYLM - Chapter Six

Previous:

- Kom, sa Zayn och tog tag om min midja. En rysning for upp för min ryggrad och jag bet mig löst i läppen.

- Det är skönt att ha en granne i min ålder, inte 95, sa jag och Zayn skrattade, jag log mot han och tittade sen ned i mitt te igen.

- Jag kan inte tro att jag säher detta men det luktade lite ovanligt i huset, sa Zayn och det fick mig att börja skrattade hysteriskt. Jag kunde inte hjälpa att släppa mitt höga skratt genom hela kaféet och jag såg några blickar på oss. Det var nästan bara massor av gamlingar här på Katéet.

- Kunde du inte valt lite mer ungdomilg kafé? sa jag tyst till Zayn som skrattade lite.

- Jo, men jag ville bara inte det, sa han och log, jag skrattade och tittade ned i min kopp te igen, jag kände Zayns blick på min panna och log lite för mig själv.

Jag kände det vibirera i min fick och tog snabbt upp min mobil som ringde.

- Det är Karly? sa jag snabbt och gav Zayn en blick att vänta och han nickade och log. Snabbt gick jag ut från kaféet och stannade framför Zayns bil.

- Hija, vart är du? hörde jag mamma säga och jag suckade och tittade in på Zayn som satt och väntade och det fick mig att le.

- Jag fikar med grannen, sa jag och jag hörde hur mamá log i andra luren, själv stod jag och tittade ned i marken och tänkte på Zayn. Han kunde inte släppa mina tankar, allt jag tänkte på var om honom!

- När kommer ni hem då? sa mamma och jag blev störd mitt i mina tankar, jag gjorde ett "hmm" till mamma och hon suckade.

- När kommer ni hem? sa hon igen och jag ryckte på axlarna.

- Kanske om några timmar, Sa jag till mamma innan hon sa okej och vi stängde av, jag log när jag insåg att jag fick gå in till Zayn igen.

Han satt med huvudet i handen, och kikade runt inne i cafét när jag kom in igen. JAg log, och även han sken upp när han fick syn på mig.

- Vem var det som ringde? frågade han när jag satt mig och höjde på ett ögonbryn, och jag var tvungen att titta bort för att inte rodna.

- Min mamá. Hon undrade när jag skulle vara hemma. svarade jag, och sa det som om det var det mest naturliga i världen. Vilket det i o för sig även var, då hon alltid ringde mig.

- Okey. Så när sa du att du skulle vara hemma då? frågade han och lät faktiskt intresserad. Å andra sidan var det alldeles för många du, och för lite vi för min smak, och jag log lite åt tanken.

- Om några timmar, sa jag, och kunde nu inte hindra den röda färgen från att dyka upp på mina kinder utav tanken på att jag förutsatt att vi skulle spendera flera timmar tillsammans.

- Bra, för det var det jag sa till min mamma också, sa han nonchalant, och jag log ner i mitt te, och upptäckte samtidigt att han redan hade druckigt upp sitt.

- Vad tänker du på? frågade han efter en stunds tystnad, och jag kollade upp från teét för att möta hans blick.

- Hur du kunde dricka upp ditt te så snabbt. Det måste ju ha varit jättevarmt. sa jag snabbt, och han brast ut i ett högt skratt, vilket gjorde att alla gamlingar argt vände blicken åt vårt håll, och jag nickade med huvudet mot parkeringen, och han nickade sakta.

Väl ute i bilen stannade han upp, och såg ut att fundera på något.

- Du får köra. Jag vet inga ställen här. sa han och räckte fram bilnycklarna. Halvt osäkert tog jag emot dem, ochgick run bilen till förarsätet. Jag satte mig ner i lädersätet och fingrade på ratten.

- Är du säkeR? För jag kvaddade en kompis bil för mindre än ett år sedan. Olycka förstås. sa jag, rädd att en olycka skulle inträffa även den här gången.

- Japp, hundra procent. Och om du nu kvaddar den, kan jag ju alltid köpa en ny. sa han och ryckt epå axlarna.

- Och hur skulle du ha råd med det?? Sekunden efter jag sagt det hörde jag hur bitchigt det lät, och jag log ursäktande mot honom, men han verkade inte ens ha märkt min bitska ton.

- Det är roligt att du inte vet vem jag är. sa han, och jag rynkade på ögonbrynen. HAr du hört One Direction någon gång?? lade han sedan till, och munnen öppnade sig mer och mer ju mer jag kopplade ihop trådarna.

" Du är ju den Zayn Malik ju!! sa jag och log stort, och han nickade entusiastiskt. Jag försökte dölja hur glad jag egentligen var, men samtidigt aningen besviken. HAn var en kändis. HAn skulle särmed aldrig kunna gilla någon som mig. Någon som tror sig vara något dem egentligen inte är. För tro mig. JAg är inte så stark som alla tror. Jag ahr känslor jag med..

Lite längesen förra nu, men här är ju del 6 iaf.

Ida skrev ungefärförsta halvan, sen skrev jag resten :)

Kommentera, och hoppas ni gillart'

sorry!!

Förlåt för inget inlägg (från min sida iaf) på två dagar nu, men jag (Felicia) hade segt internet igår (och idag, så får vänta en evighet föra qtt allting ska ladda) och idag var jag ute med ett par kompisar i sooolen (som nu blivit regn och åska här i Göteborg ''/) (och som precis blev br aigen, haha förvirrad) och hoppas ni också varit det!! Har varit otroligt varmt!!

Förlåt!

Jag (Ida) har tyvärr inte hunnit skriv något dom här dagarna, jag har skrivit på min egna och har varit i skolan och allt sånt, så jag har inte hunnit men jag lovar att jag börjar med kapitlet just nu! :)

WYSYLM - Chapter five

Previous:

Innan jag visste ordet av det var klockan 8 och jag var tvungen att gå, snabbt tittade jag om jag hade allt jag behövde och gick sen ut utan att säga hejdå till mamá och papá.

När jag väl var där ute tittade jag på Zayns hus men dom var inte ute, en besvikelse fall över mig men jag visste att jag skulle träffa han klockan 3 ändå.

Skolan gick fort och nu var det bara en halv timme kvar på dagen, jag blev glad inombords och log för mig själv.

- Vad skrattar du åt? frågade Lee mig, jag skakade på huvudet och tittade fram igen. Hon satte sig jämte mig och tittade frågande på mig.

- Har Karly Senn träffat en kille? sa hon och jag tittade chockat på henne och slog henne löst på armen.

- Nej, bara min granne, sa jag och log mot henne, hon skrattade och ställde en massor av frågor hur han såg ut och vad han hette. Jag visste själv inte så mycket om honom men idag skulle jag lära känna honom så jag kan allt om han, bättre än han själv.

- ooh, sa hon och vickade på ögonbrynen. Jag skakade på huvudet, och försökte koncentrera mig på läraren, som sotd längst fram i klassrummet och pratade om kvadratroten ur pi. Jättetråkigt alltså, då det var något jag för längesedan lärt mig.

- Vad pratar ni om?? Charlie, som vänt sig om i hans bänk, kollade frågande på oss, och Lee skrattade lågt, innan hon slängde en snabb blick åt lärarens håll. Hon kunde inte få ännu en utskällning, då hennes föräldrar då bara skulle ge henne utegånsförbud.Igen.

- Karly ska på en dejt. sa hon, och Charlie busvisslade lågt, vilket självklart fick läraren att kasta en menande blick i hans rikting, men då han inte ens kollade framåt, märkte Charlie det inte ens. Antar att läraren redan gett upp hoppet om honom, då han bara fortsatte med sitt eviga pladder.

- Det är ingen dejt, vi ska bara prata. Sa jag, men ingen trodde mig, inte ens jag själv. Jag sög på att ljuga, i alla fall för mina vänner.

- Jo visst, sa Lee och skrattade lågt.

Jag suckade uppgivet och hörde klockan ringa ut för dagen. Jag närapå flög ur min stol och jag hörde Lee och Charlie's skratt bakom mig, medans jag klumpigt samlade ihop mina böcker och halvsprang ut ur klassrummet.

Jag bokstavligt talat sprang fram till mitt skåp och kastade in mina böcker. Jag grabbade tag i min väska, och stängde det precis när Charlie kom fram.

- Lycka till på dejten! ropade han efetr mig då precis som jag grabbade tag i dörren intill tjernas toalett, för att kolla så jag såg anständig ut.

Jag kletade på lite mer mascara. Jag hade säkert fem stycken nerknölade i min väska. Ifall att. Jag tog ett par djupa andetag och kollade mig en sista gång i spegeln innan jag gick ut, men kunde äändå inte hindra mina händer från at puffa till mitt hår bara en extra gång, för att få till det där speciella fluffet.

Jag kom ut ur skolans huvudbyggnad och blickade ut över den fulla parkeringen. Hur skulle jag veta vilken bil som var Zayn's?

- Karly! Zayns röst hördes vagt genom sorlet av alla andra, och jag sökte över parkeringen för att se honom. Han stod vid en silvrig volvo, som såg himlans dyr ut, och jag log stolt. Av vilken anledning vet jag inte.

Jag gick snabbt fram till honom, eller så snabbt man kunde i högklackade skor då, och han kramade om mig när jag kom fram. Jag blev genast chockad, då alla killar i min skola alltid var så blyga, medans Zayn inte ens tvekade.

- Ska vi dra eller? fråade han, och fyrade av ett bländade leende och jag kan slå vad om att mitt hjärta hoppade över ett slag.

- Visst, var ska vi??

- Jag vet ett bra café ganska nära härifrån. Sa han och började gå runt till passagerarsida. Jag hittade det igår. Lade han sedan till och jag log - vad jag tror är - ett sött leende.

Han öppnade dörren och jag klev in, och kollade generat ner i marken. Han gick runt bilen och satte sig bakom ratten. Bilen drog igång och vi var snabbt ute från skolparkeringen.

- Så.. Hur gammal är du då?? frågade han och jag kollade på honom underligt. Inte direkt det första man brukade fråga.

- Sexton. Du då?? frågade jag, och han såg aningen chockad ut.

- Nitton. svarade han kort och jag nickade. He-rre-gud. Aldrig att någon som varit tre år äldre än mig ens kollat åt mitthåll. Och nu satt jag här, med en ursnygg - för det var han veklrigen - kille, på en, dejt?? Ne, det kunde omöjligt vara en dejt det här.

- Har du alltid bott i Toronto?? frågade han och jag skakade på huvudet. Toronto, Kanadas huvudstad. Kunde han allvarligt tro att jag ursprungligen var härifrån??

- Jag föddes i Chile. Flyttade hir när jag var elva, mina föräldrar skilde sig. sa jag och han nickade sakta.

-Så var är du ifrån?? frågade jag och han kollade snett på mig. Okej, med din dialekt är det inte svårt att gissa, la jag till och han skrockade lågt, innan han återgick till att kolla på vägen.

- Så flyttade du hit ensam eller?

- Nae, med mina föräldrar. svarade han och log snett. Jag nickade och log sedan ut genom fönstret.

- vad?? frågade han och jag skakade bar på huvudet.

- Så var är du ifrån, egentligen?? frågade jag, då det syntes att han inte var engelsk.

- Mamma är engelsk, pappa är från pakistan. svarade han när dem körde upp på en parkering utanför ett litet café. Det såg mysigt ut, och var ganska fullt av folk. Jag gick ur bilen och kollade mig omkring. Jag har nog aldrig varit här.

- Kom. sa Zayn och tog tag om min midja. En rysning for upp för min ryggrad och jag bet mig löst i läppen..

Det mesta skrivet av mig (F) men Ida skrev lite i början ;) Hoppas ni gillar det!!

Om Blogaward

Jo, skulle in och kolla på den där blogawarden, men länken var tydligen inte giltlig ( -.-' ) så jag gick in på startsidan, och fick se ett inlägg där det står att hon avbrutit blogawarden, himla tråkigt tycker jag!! MEn då vet ni iaf!! Skriver nog kanske lite senare, eller nu snarare tror jag, hehe ^^ aja, vi får se iaf!! Nu vet ni om blogawarden iaf!!

WYSYLM - Chapter four

Previous:

- Okej, jag är i. Nu ska du doppa hela dig! sa hon och log lite mot mig, jag skrattade och doppade snabbt hela mig. Nu när jag har doppat hela mig väntade jag bara på att Lollo skulle göra det, det förvånar mig inte om det skulle ta hela kvällen.

Dagen gick snabbt och snart var klockan 10 på kvällen, jag visste att vi skulle ha skola imorgon men jag brydde mig inte om hur sent jag åkte hem. Jag vaknar alltid samma tid ändå.. halv 7.

- Lollo, du har inte doppat hela dig än, sa jag och tittade frågande på henne, hon log svagt men suckade sen.

- okej, om jag doppar mig nu så ska vi inte bada imorgon.. deal? sa hon och jag skrattade av hennes fobi för fiskar. Det var ju bara löjligt, det tyckte i alla fall jag.

- okej.. okej, Deal, sa jag och började gå upp till bilen när jag hörde Lollo skrika av att hon hade doppat sig, jag skrattade lite och tittade dit. Jag såg henne springa upp på stranden och ta sin handduk, hennes skräma ansikte fick mig att skratta ännu mer.

- Slut på det roliga, du åker vi hem, sa hon till oss och satte sig i sin bil med handduk och hela hon var blöt, jag skrattade lite och gick in i min bil.

Snabbt körde vi alla därifrån och hem till oss själva

***

När jag var hemma parkerade jag snabbt bilen och tittade in på grannhuset, jag såg en kille i ungefär min ålder sitta på trappan precis utanför deras ytterdörr. Jag log och gick sakta dit.

- Är det ni som är våra nya grannar? frågade jag han och han tittade snabbt upp på mig och log när han såg mig.

- Eh.. ja, jag tror det i alla fall, sa han och skrattade tyst för sig själv, jag skrattade också och vi skakade snabbt hand och jag log mot han.

- Jag heter Karly... Karly Senn, sa jag och log större mot han, han nickade.

- Zayn.. Zayn Malik, sa han snabbt och log. Jag skrattade och tittade runt mig, det var fortfarande ljust ute.

- Det var roligt att träffas men jag har skola imorgon, jag måste verkligen gå och lägga mig, sa jag och log mot han, han skrattade och nickade. Jag började gå därifrån när han tog tag i min hand och log mot mig.

- Är det okej om jag hämtar dig imorgon när du har slutat? Vi kanske kan.. fika? sa han snabbt och jag tänkte till, det skulle vara ganska roligt att läta känna en utlänsk kille som nu är min granne.

- Visst, jag slutar klockan 3 imorgon, sa jag och log mot han, sen gick jag till mitt hus och log. Snabbt gick jag in och det var mörkt där inne och helt tyst, jag log ännu större mot mig själv och tog tyst av skorna så jag inte skulle väcka mamá eller papá.

Snabbt sprang jag tyst upp på mitt rum och bytte om och borstade tänderna sen la jag mig bara i sängen och tänkte på Zayn. Förvånadsvärt så längtade jag lite tills imorgon efter skolan, det var något med han som gjorde mig le. Snart somnade jag med Zayn i mina tankar och ett leende på läpparna.

***

- Hija, vakna, sa mamá och skakade om mig lätt, jag tittade sakta upp på henne och drog täcket över mitt ansikte.

- Gumman, du måste vakna! sa mamma och jag suckade och satte mig sakta upp, snabbt sträckte jag på mig och tittade runt mig, jag kom på Zayn igårkväll och log för mig själv.

- Mamá, jag är vaken, jag kommer ned när jag är färdig, sa jag sen och log mot henne, hon suckade och skrattade.

- Jaja, gumman, sa hon och gick snabbt ut från mitt rum, jag sprang snabbt till fönstret och tittade ut där Zayn satt igår. Jag kände mig som en stalker men det var något med han som jag inte kunde känna igen.

Snabbt tog jag bara något från garderoben och gick in på toan och borstade tänderna och håret sen tittade jag mig snabbt i speglen och sen gick jag ned. Jag tror att det bara tog 5 minuter eller mindre, jag kände för att börja skolan idag.

När jag kom ned satt mamá i soffan och tittade på TV men macka i handen och papá i köket och åt sakta frukost. Jag skrattade åt dom och tog fram frukost i köket till mig.

- Godmorgon gumman, sa papá och log mot mig, jag log mot han också och pussade han lätt på kinden.

- Godmorgon, Papá, sa jag och fortsatte med min frukost som fick bli en lätt macka, jag gjorde snabbt klart den och satte mig sen jämte papá som hade börjat titta i tidningen.

Innan jag visste ordet av det så var klockan 8 och jag behövde gå, snabbt tittade jag att jag hade allt jag behövde och gick sen ut utan att säga hejdå till mamá och papá.

När jag väl var där ute så tittade jag på Zayns hus men dom var inte ute, en besvikelse fall över mig men jag visste att jag skulle träffa han klockan 3 ändå.

Detta kapitlet är bara skrivet av mig (ida), felicia kunde inte skriva igår och det kunde jag inte heller så ja, det kom ett tidigt idag istället.

Kommentera!